Fyra jag...

sedan jag skrev senast. Mest för att jag lyckats tappa bort lösenordet till både mailen och bloggen. Men idag är jag ensam hemma och har hunnit sitta och fixa med sådant.

Var ute och pulsade i snön förut idag och stoppade handen i min kappficka. Slogs då av tanken, att snart är säsongen för detta plagg slut och det ska hängas undan. När jag hänger undan den, tänk om jag skulle stoppa en lapp i fickan där jag skrivit: XXXX, har du gjort dig själv lycklig nu? Vad kommer mitt svar vara på den frågan när jag tar fram den i höst? Det undrar jag...

Tre månader har passerat...och inget har väl blivit bättre. Nej, sådant tar jag då bara för givet. Däremot fick vi rejäl bottenkänning för en vecka sedan då han tumlade hem rätt kalaskanon mitt i natten efter en jobbkväll. Magkänslan fick mig att på morgonen gå igenom hans telefon, och där fick jag napp minsann. Mitt i natten hade han messat till en för mig helt okänd kvinna och frågat efter hennes nummer. Eftersom han uppenbarligen hade hennes telefonnummer så antar jag att det var hotellnumret som efterfrågades...men han hade ingen vettig förklaring och tycker inte att det här är någon stor sak, med jag håller på att gå sönder inifrån. Brottas med bitterhet och bitskhet. Vet inte var vi kommer att landa faktiskt. Jag står ut ett tag till men ska se till att fixa min landningsbana. Ska kontakta banken den här kommande veckan för att skaffa en personlig bankman och få huset värderat, lite hemligt. Lilla Han ska inget få veta om detta. Jag ska anlägga en landningsbana nu och sköta den varsamt och noggrant för om jag får slutliga bevis, vilket jag behöver, så lättar jag omgående. Dock svårt att göra något omgående när man har hus för de tar grymt lång tid att göra sig av med.

Nåväl, jag är tillbaka. Jag och munter som vanligt.