Fyra jag...

Fy vad vi har bråkat idag...! Det har legat där under ytan och pyrt ett tag men jag har inte rört om ordentligt i det...bidat min tid... Eller, ärligt, hoppats att det skulle gå sin väg.

Stora telningen kommer hem och det är blandade känslor i familjen. Det drevs till den berömda spetsen när jag pratade om hennes medverkan på vår familjesemester...och Han sa att om det blir aktuellt får vi diskutera det då!!!

Jag grälar inte. Jag flyr. Flyr och gör slut. Mitt livs historia. Men nu är jag sambo och kan inte fly och vi rök ihop, och han var en jävla idiot och tok och så skildes vi åt, spelade kubb med några av barnen (utan att jag "råkade" klubba ner honom...och sedan kom han och bad om ursäkt och är hur klok som helst, ser allt det där jag också ser men inte riktigt hittat ord för. Varför måste han få sina utbrott? De skadar vårt förhållande så mycket!

Varje gång vi ryker ihop backar jag lite. Jag vet inte hur långt det är kvar till väggen, utgången, det vet man aldrig. Helt plötsligt står man bara där, framme, vid slutet, man är mätt, man vänder sig om och går - utan att titta bakåt.

Väninnnan...noterar glatt att Härskarinnan, eller som den dubbla person hon är som nu kallade sig Överstprästinnan, är tillbaka från sin sista PMS-tripp. Kokaintrippar eller snedtändningar är rena barnleken jämfört med hennes resor. Huga!

Lejoninnna har vittring på stora telningen. Snart hemma. Dubbelt. Så skönt att få hem henne, men vad har 10 månaders ensamtboende inte gjort med henne... Blir som att få en ny sambo, och det är ju jag bra på ...inte..

Lärarinnan kommer göra succe på jobbet imorgon. Idrottade lite igår. Höll på att frysa ihjäl på akuten. Massa snygga stygn i ansiktet. Najs!

Kvinnan fick sex igår. Korkade jag. Ska ju inte erbjuda snabbisar. Blir ju absolut inget mer då på evigheter.

Kvinnan har en sur Han. Mitt i Grey's anatomy kommer han och ska prata. D.v.s. tala om hur missförstådd han är, hur förfördelad han är, hur synd det är om honom. Han anstränger sig minsann, han offrar sig - men får iiiiinget tillbaka. Nu var det inte bara jag (kom hem sju minuter senare än avtalat pga extrem arbetsbelastning) utan barnen också som orsakar hans enorma lidande. Direkt jag hör tonfallet så stänger jag av öronen för att hjärnan inte ska ta skada. Nickar förstående ibland. Känner av när det passar med ett förstående hm. Slänger in ett ödmjukt förlåt. Undrar om han kommer märka om jag sakta böjer mig framåt och byter tillbaka till Grey's för reklamen måste vara slut nu och om jag gör det väääääldigt långsamt så kanske han inte ser det och då kan jag se hur det går för de ska ju gifta sig men han bara mal och mal och mal och när jag till slut säger stopp, vi kommer inte komma längre nu, och kastar mig efter fjärrkontrollen och byter... då har det hänt världens saker!!!! (Kan inte skriva vad här för Härskarinnan kanske läser och hon missbrukar boxarna en i taget.)

URK!

Men, passade på att påpeka att han bara ironiserar hela tiden, aldrig ett varmt ord eller en varm gest åt barnen. Nämnde inte mig där...

Så, gnällt färdigt.

Lärarinnan är fortfarande på jobbet. Vill inte åka hem.

Lejoninnan ringde stora telningen igår och hon skulle läsa sin mail och svara...men inte då.

Lärarinnan har idag erfarit både tunnelseende och raseriutbrott. De blåser över fort, men det är väldigt, väldigt mycket just nu...och jag skriver i min blogg istället för att fortsätta med alla måsten.

Lejoninnan tänker ägna egen tid åt lilla telningen i helgen och strunta i resten av familjen, dvs Han med sina barn. Han kanske får strunta i sina träningar och egna saker och ägna sig åt sina barn en stund. Stora telningen lyser med sin frånvaro igen, har ju fått lön och så så nu är hon väl lugn...och bränner pengar som en galning.

Kvinnan är lätt putt just nu. Blöder gris. Aldrig bra för humöret. Aldrig. Känner mig som en barnvakt just nu, räknas inte riktigt. Han planerar sina veckor och jag får rätta mig efter dem och försöka fixa så att barnen har det bra. Jag hamnar liksom... på reservplats... Men, det är mitt ansvar att se till det inte blir så!

Väninnan har inte pratat ordentligt med Härskarinnan på tusen evigheter. Vi bara ringer om varandra och hinner byta två blåsiga, jäktade ord och sedan intet...

Kvinnan har det inte lätt! Nu har jag ju bestämt mig för att vara kär och lycklig, men ge honom lagoma doser bara. Men man blir mindre och mindre kär när föremålet för känslorna inte alls är mottaglig. Han behöver ju få jaga, mannen... Hur lösa detta?

Väninnan är orolig. Har inte pratat med härskarinnan på flera, flera dagar. Hon har haft besök men vi brukar ändå kunna f¨å ihop korta stunder eller ett och annat mess. Orolig att något hänt.

Lejoninnan är sur igen. Stora telningen vill hem, men mor ska visst fixa allt, så nu backar mor helt och så får stora telningen fixa allt själv. Grattis på den.

Nya glada jag har tydligen inte lika mycket behov av att skriva som gamla, bittra jag. Är väl egentligen som jag trodde.

Lejoninnan har snart båda telningarna inom räckhåll. Det är gott.

Lärarinnan har snart ledigt i fyra dagar. Det är gott.

Väninnan var och hälsade på kompisar en hel kväll. Det är gott.

Kvinnan fick oralsex  och snopp igår. Det är gott!

Idag sa en klok person till mig och Han, att jag har rätt att känna kärlek och glädje.... Den lilla kommentaren fick mina tårar att rinna i strida strömmar. En klump i magen löstes upp. Världen öppnade sig återigen som en ljus plats där jag vill leva. Jag har rätt att känna kärlek och glädje! Han tycker att jag är för mycket när jag är glad och sprudlande vilket fått mig att stänga av mig, stänga ner mig. Jag är inte den jag alltid varit längre. Jag är mycket mer dämpad och återhållsam, för att passa Han. Det har liksom alltid varit mitt kännetecken, det som skilt mig från andra med samma namn. Hon den glada... Hon, den där pigga...

No more. Kärnkraftsverket sätts härmed på och jag tar tillbaka min rätt att vara mig!

Det,,,innebär ju dock att jag får hålla mig undan från honom lite, men det går att lösa. Han klarar ju bara små doser av mig så då får jag väl utsätta honom för enbart små doser. Vi ska därför inte träffas så mycket framöver, inte vara med varandra så mycket. Är inte säker på vad han kommer tycka om detta men har han ingen bättre lösning så får han köpa denna.

Med början idag tänker jag börja bli bättre på att träffa vänner och kamrater! Redan innan extrajobbet var slut så bokade jag in att jag ska åka och hälsa på en gammal vän.

Varenda gång han kommer att vara borta så kommer jag att bjuda hem vänner, även om det inte är lördagkväll, vilket är enda kvällen han riktigt orkar ha folk hemma. Jag återtar rätten till mitt liv, min glädje och mitt hem! Tanken fyller mig med kraft och glädje och alltså är jag redan på rätt väg. Fast...att Han inte kommer hem med bilen när Han sagt Han ska, och därför försenar min glädjespridning, det stör mig lite.

Jobba heltid och behöva jobba extra också... Är det livkvalité?

Jopp. Om man bestämmer sig för det och bestämmer sig för att det är roligt att träffa nya människor och tjäna extra pengar.

Galet samtal från stora telningen efter insomning igår. Sömnlös efter det. Lugnare idag dock efter att ha läst mailet hon skrivit efter att ha faktiskt lytt mina råd. Jag är en mamma, en bra mamma! Hon skrev det och tackade mig för att jag finns och är den jag är. Borde sväva på moln.

Tyngden av mitt samboskap och min dåliga ekonomi håller mig dock på jorden. Onödigt att vara glad ju. Skrev av mig massor imorse i ett anteckningsblock jag hade i väskan. Imorgon är det konfrontationsdags. Suck

Så känner jag mig.

Kvinnan är helt avstängd. Sover knappt och undviker Han hela tiden. Orkar inte ta tag i någonting just nu. Orka inte med den 34748946253849:e urladdningen som ändå inte leder till något.

Lejoninnan fick en adrenalinkick igår när stora telningen ringde och grät hysteriskt. Hennes världskatastrof var i min värld, när jag väl förstått den mellan hulkningarna, en fis i rymden jämfört med allt jag hann börja föreställa mig att det gällde.

Väninnan fick en gliring idag av en väninnan jag sannerligen ställt upp för i vått och torrt och det är alltid mycket av båda. Hon höjde en annan väninna till skyarna för att hon alltid ställde upp och det var så fantastiskt att ha en sådan väninna...Eh...vuxengliringar är lika tråkiga som att få en sandhink i huvudet.

Lärarinnan borde ha dubbelt betalt idag. Dagen har varit fruktansvärt och jag vill inte åka hem för jag mår så pyton att jag inte har något tålamod eller glädje i systemet och det behövs hemma just nu för att orka med spänningarna. Vissa elever älskar man helt enkelt inte. Jag måste vara professionell och respektera den/det, men sannerligen att jag inte älskar alla. När det till sådana hör föräldraexemplar som borde ha steriliserats vid födseln - då är det inte roligt alls att vara lärare. Hela min dag har varit sådan. Resten av veckan är också fylld med mycket påfrestande möten där jag måste tassa försiktigt för att få med alla på tåget och inte trampa någon på tårna. Varför kan man inte få köra med öppna kort?! Bara säga åt föräldrarna att de är totalt inkompetenta som vuxna förebilder och borde börja försöka uppfostra sina skitungar så att vi i skolan ska ha en chans att kunna utbilda dem till något annat är fängelsekunder?! Ja, visst undrar man varför man inte kan säga så...eller...

OM...om jag nu vann en massa pengar,,, Vad gjorde jag då? Förmodligen kastade jag ut honom. Inte för att jag inte älskar honom, men för att livet skulle vara så mycket enklare.

Det enda jag egentligen vill är att leva själv, i mitt underbara hus, med mina telningar och ha en älskare som vill ha lagom med distans och som tänder på mig och kan visa det. Skulle Han duga på den posten? Nepp. Skulle det ta slut mellan oss skulle jag aldrig dejta honom igen för att ha sex, vilket man ibland kan ha i avslutningsprocessen, en period efter att man gjort slut, njutit av ensamheten, fått klåda i mellanlivet av sexbristen, hört av sig, haft lite bekant sex och sedan kunnat avsluta förhållandet för alltid när man påmints om varför man avslutade det i första läget.

Den här gången behöver jag aldrig gå tillbaka för det är som att återvända till en restaurang där servicen är urusel, maten äcklig, priset för högt och dagen efter insjuknar man i salmonella. Why do it again?!

vad jag hatar mitt liv vissa dagar!

Att bo med en annan person är liksom rätt svårt. Som om det inte räckte med mina humörsvängningar så måste man stå ut med en annnan persons dylika. Jag har inte så stora krav. Egentligen. Vill bara att han är...hm...

KÅT, GLAD OCH TACKSAM

Tidernas bästa filmreplik alla kategorier och den sammanfattar så bra alla de tankar och önskningar som fyller mig.

Mer mammutar till folket!!! Fast idag vill jag inte gosa upp dem mot en vägg. Jag vill skjuta dem och flå dem på alla deras svarta fjädrar!

Väninnan och Härskarinnan av Glasberget pratar i ofta kod, då våra Sambosar allt för ofta är närvarande, fast frånvarande - vilket i grunden är det ständig problemet. Vi anger hur stort kroppsbehov vi har genom att säga ett djur. Säger jag hund fnyser Härskarinnan så de svarta bitterfjädrarna yr ur öronen på henne. Då vet hon att jag fått någorlunda tillfredsställande sex. Eller ja, blivit penetrerad eller i alla fall runkad i. Säger jag häst skrockar hon medkännande. Hamster eller andra under knähöjd höga /låga djur kommer sällan med i dessa diskussioner.

Oftast är vi dock igång och muttrar om mammutar och mammutflockar. Det är sannerligen synd om oss...men som man bäddar får man ligga. Tycker mammutar om mjuka eller hårda kuddar? Tänker ta med min i säng i natt och döpa honom till Peter.

Kvinnan är rätt lugn... Har fortfarande inte fått sitt det utlovade långsamma sexet...men det kommer väl inom ett år, det har han ju lovat.

Lärarinnan har haft några riktigt tunga samtal idag vad gäller mobbning. Det är inte vackert när så små är så elaka.

Väninnan har tröstat idag för Härskarinnans katt har fått somna in.

Lejoninnan har pratat allvar med lilla telningen om skolgången och har kommit på världens bästa morot. Den utlovade mobilen kommer inte att dyka upp den här veckan... Den kommer istället när prestationerna kommer. Ha ha, han kommer att bli galen!. Stora telningen har mailat två dagar i rad, mest för att jag skrämde henne med att jag glömt att deklarera åt henne (vilket egentligen inte är mitt jobb men papprena ligger ju hemma hos mig så jag borde ju ha tänkt på det kan man tycka) och det kostar 1000kr i böter, vilket hon inte har så därför skrev hon två kvällar i rad, och då blir jag lugn och glad.

finns det något mer avtändande? Inte att man har det...utan när Han berättar/beklagar sig över det direkt man möts på kvällen. Som ett kors han håller upp framför sig, för att skydda sig. Det betyder: Jag vill helst sitta ensam i stora soffan och välja kanaler för annars mår jag inte bra och sex kan du glömma gumman, för jag har minsann lite ont i huvudet... Han sade förut idag att vi skulle ha långsam sex, i motsats mot det vanlig som alltid är snabbisar, så jag ska gå ner och fiska, bara för att han senare inte ska kunna säga att han ville men jag verkade inte vilja. He he, här gäller det att aaaaalltid ha rätt och sista ordet. Puh, det är inte lätt att vara sambo.

Lejoninnan har fått kontakt med stora telningen och hon lever!

Vem av mina fyra jag är mest dominant just nu, undrade jag just lite för mig själv...

Kvinnan...hon är görtjock och ligger väldigt lågt.

Väninnan...har fullt upp med att vara psykolog och vältra sig i andras kraschade/kraschande relationer.

Lejoninnan...har väldigt dåligt samvete för att hon är för trött på kvällarna för att gosa någon längre stund. Hur många månader till kommer minstingen vilja göra det? Snart ligger det något blont våp där och fnitterar istället...huga.

Lärarinnan...är nog den som, som vanligt, får dominera. Med henne är jag trygg. Hon är förutsägbar, i all sin oförusägbarhet.

Frustration fyller folket...typ... I alla fall går jag och Han och är arga och frustrerade. Varför? Jo, vi vill båda ha sex. Med varandra. Men vi har det inte.  Logiken kring detta kringgår allt förnuft, jag vet.

Vi kan fortfarande inte tyda varandras signaler och det har börjat att gå presitge i vissa handlingar. Det är utvecklande. Utvecklande lovar han dock att vårt samliv ska bli och jag bemöter det med mer skepsism än judarna bemötte Hitler med och förlåt för den liknelsen men jag var tvungen att ta i. Stackars Han ska försöka få mig att tro på ett trevligt samliv och bemöts med höjda ögonbryn, korsade armar och ett ansiktsuttryck som nog skulle varit likadant om han sagt att han plockat ner månen och lagt den i garaget, och ja, den var av ost.