Fyra jag...

Kvinnan har en sur Han. Mitt i Grey's anatomy kommer han och ska prata. D.v.s. tala om hur missförstådd han är, hur förfördelad han är, hur synd det är om honom. Han anstränger sig minsann, han offrar sig - men får iiiiinget tillbaka. Nu var det inte bara jag (kom hem sju minuter senare än avtalat pga extrem arbetsbelastning) utan barnen också som orsakar hans enorma lidande. Direkt jag hör tonfallet så stänger jag av öronen för att hjärnan inte ska ta skada. Nickar förstående ibland. Känner av när det passar med ett förstående hm. Slänger in ett ödmjukt förlåt. Undrar om han kommer märka om jag sakta böjer mig framåt och byter tillbaka till Grey's för reklamen måste vara slut nu och om jag gör det väääääldigt långsamt så kanske han inte ser det och då kan jag se hur det går för de ska ju gifta sig men han bara mal och mal och mal och när jag till slut säger stopp, vi kommer inte komma längre nu, och kastar mig efter fjärrkontrollen och byter... då har det hänt världens saker!!!! (Kan inte skriva vad här för Härskarinnan kanske läser och hon missbrukar boxarna en i taget.)

URK!

Men, passade på att påpeka att han bara ironiserar hela tiden, aldrig ett varmt ord eller en varm gest åt barnen. Nämnde inte mig där...

Så, gnällt färdigt.

Lärarinnan är fortfarande på jobbet. Vill inte åka hem.

Lejoninnan ringde stora telningen igår och hon skulle läsa sin mail och svara...men inte då.