Fyra jag...

Lärarinnan jobbar som en galning men har lyckats stänga av under helgen. Inte helt. Har ju ett ständigt, tickande dåligt samvete och undrar om det inte är något jag borde ha gjort.

Lejoninnan har fått mail från stora telningen och umgåtts på lånad tid med lilla telningen större delen av dagen.

Väninnan får snart besök, och vi ljuger friskt om hennes besök här - för hon ska inte alls hit i de ärenden vi uppger utan hon kommer för att få hångla! Jag njuter å hennes vägnar! Så mycket, att jag funderar på att be henne filma, eller kanske ha mobilen på så att jag liksom får vara delaktig.

Kvinnan, är gräsänka i helgen och kommer så vara nästa helg också. Lite störd över att han är så mycket borta när barnen är här men jag har gjort klart det och så får vi se var det landar. Vi hade dejt i fredags och hade ett djupt prat. Två öl och lite feber så lossnade tungans band mer än vanligt på Han. Men han sa något viktigt. Att han faktiskt vill se lite commitment från mig nu, att han vill se att jag också tror på att det är vi, för alltid, för det är så han ser det. Det gör ju inte jag, vilket jag sa igen. Jag är ju inte lika nöjd i den här relationen som han är.

Men kanske måste jag försöka börja tro lite mer på oss, Han och jag? För inte kan man stanna i en relation som man kämpar emot?

Lejoninnan har det lugnt. Stora telningen är utomlands och jag har fixat åt henne idag. Det känns bra. Lilla telningen är hos sin far, som gift sig och antagit ett sådant skrattretande efternamn att jag närhelst jag börjar bli deppig så tänker jag på det och blir genast fnissig och glad inombords. Pffff...asch, var kom den där svarta fjädern ifrån då...?! Första delen rimmar på stjärt...fniss...

Lärarinnan är dränkt i arbete. Not loving it. Finns ingen ljusning just nu.

Kvinnan är erbjuden en snabbis idag. Vill inte ha det. Want to have mindblowing, wet, hot sex with anybody. Else.

Väninnnan har tankat kraft i långhelg med Härskarinnan. Ljuvligt.

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1699689/marcus-birro-det-finns-inga-lyckliga-skilsmassor.



Jag håller inte helt med. Visst kan en skilsmässa skade, men som lärarinna ser jag också vad det gör barnen om föräldrarna i sitt hat gentemot varandra envisas med att hålla ihop. Kärleken död och med en brinnande lust att skada den andre som enda livsmål. Barnen det ständiga slagträt i de bittra striderna. Kom inte och säg att det barnet mår bättre med föräldrarna i samma hushåll...

Problemet är väl att allt för många skiljer sig allt för fult. Lägg samhällsresurser där istället. En skilsmässocoach/språkrör som sköter kontakten under den mest infekterade perioden vore inte fel. Själv skilde jag mig ursnyggt. Vi bodde på samma gård och lilla telningen vandrade mellan våra nya hem och vi åt middag ihop och jag var i alla fall väldigt lycklig. Sedan träffade exet en ny, en ny som inte godtog hans gamla liv och inte ens att han hade barn. De har förövrigt precis gift sig...hallleluja vad roligt för dem, och jag vet alltså inte ens hur hon ser ut för hon vill inte veta av mig...och hon umgås då alltså med min son varannan vecka - eller om hon nu inte alltid väljer andra aktiviteter då...

I alla fall. Sköt skilsmässan snyggt. Två lyckliga föräldrar på tu man hand är bra mycket bättre än två som hatar varandra i samma låda.

Lejoninnan blir av med stora telningen imorgon. Studera utomlands i massa år när man kan bo i mors källare och vara trygg och säker...vilka idéer. Men så lätt är det ju inte. Jag har fostrat en stark och medveten flicka med framåtanda, för att jag ville att hon skulle vara allt jag inte var. Missade lite egenskaper i processen som jag själv hade men inte var medveten om men empati, tidsuppfattning och stresstålighet kanske växer fram?


Väninnan har haft besök av Härskarinnna i helgen och vi måste göra nytt manus för utekvällarna nu när hon är singel. Vandra några meter bakom med fula kompisen medan hon hånglar snygging är ju mindre roligt men skulle förhindras av ett i förväg bestämt manus. Tjoho och lyllos hon som får hångla!

Lärarinnan dränker sig tacksamt i jobb så att

Kvinnan ska ha en chans att överleva. Det är hon som är den som yrkar på att skriva här idag. Ett A4 mail till Han räckte alltså inte för att avreagera sig. Ser egentligen tillvaro rätt svart just nu. Ser inget ljus i tunneln längre. Vårt samliv kommer aldrig att fungera. Vårt sexliv kommer aldrig att fungera. Hur länge ska man stånga sig blodig egentligen? Vänjer man sig eller slutar man bara att bry sig? Så vill jag inte leva mitt liv!

Inte riktigt varit road. Glömde lösenordet förut idag när jag tänkte mig in men nu plötsligt kom jag ihåg det.

Mår väl egentligen inte särskilt bra, för jag begraver mig i arbete och sörjer väldigt mycket i mitt liv. Men jag har mens från idag och stora telningen ska flytta utomlands snart igen och det är med blandade känslor jag närmar mig den dagen. Det har varit så skönt att ha henne hemma, veta att hon lever och är trygg. Men hon är stor, och tar stor plats, och lite avstånd mår nog vår relation bäst av... men det hade väl räckt med att hon flyttade en mil...