Fyra jag...

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1699689/marcus-birro-det-finns-inga-lyckliga-skilsmassor.



Jag håller inte helt med. Visst kan en skilsmässa skade, men som lärarinna ser jag också vad det gör barnen om föräldrarna i sitt hat gentemot varandra envisas med att hålla ihop. Kärleken död och med en brinnande lust att skada den andre som enda livsmål. Barnen det ständiga slagträt i de bittra striderna. Kom inte och säg att det barnet mår bättre med föräldrarna i samma hushåll...

Problemet är väl att allt för många skiljer sig allt för fult. Lägg samhällsresurser där istället. En skilsmässocoach/språkrör som sköter kontakten under den mest infekterade perioden vore inte fel. Själv skilde jag mig ursnyggt. Vi bodde på samma gård och lilla telningen vandrade mellan våra nya hem och vi åt middag ihop och jag var i alla fall väldigt lycklig. Sedan träffade exet en ny, en ny som inte godtog hans gamla liv och inte ens att han hade barn. De har förövrigt precis gift sig...hallleluja vad roligt för dem, och jag vet alltså inte ens hur hon ser ut för hon vill inte veta av mig...och hon umgås då alltså med min son varannan vecka - eller om hon nu inte alltid väljer andra aktiviteter då...

I alla fall. Sköt skilsmässan snyggt. Två lyckliga föräldrar på tu man hand är bra mycket bättre än två som hatar varandra i samma låda.