Friktion = endofiner?
Kvinnan skrubbar saker i trädgården. Kallt! Fick sig en snabbis i badrummet imorse. Även om det egentligen inte gav mig någon njutning, mer än friktionen och spänningen (fullt med barn i huset) så frigörs massa endorfiner och jag är lugn. Behöver kanske bara en dejt med en penisatrapp inlindad i sandpapper stl grövre?
Lärarinnan var på partaj med kollegor igår kväll. Aj aj, fulla kollegor. Gick innan flaskorna tömts och därmed tålamodet hos mig och de sista spärrarna på de som var på kokningspunkten... Ska nog kolla upp vad som hände efteråt jag, men hade ingen önskan att delta i det. Vi har f.n. några riktigt färgstarka individer på jobbet och de tar mer plats än kollektivet riktigt accepterar och då skapas spänningar. Som i alla grupper. Men vi är pedagoger.... Pedagoger och kvinnor... Vi vet vår plats och är väldigt städade och..pedagogiska...inga utbrott här inte. Jesus då.
Väninnan har en väninna som ska separera och svär vilt över bostadssituationen i Stockholm. Någon som vet en 3-4 i Stureby till vettigt pris? Nähä. Fast, hon svär inte så vilt egentligen. Hon har mer intagit V.K.P, Väg Kadaver Position. Ligger på sängen och ömkar sig själv och hoppas att någon annan ska lösa situationen åt henne. Inte min stil. Inte visa strupen. Inte visa svaghet. JAG KLARAR MIG SJÄLV! JAG KAN!
Lejoninnan fick damp, enligt lilla telningen, under en diskussion om varför man inte fick ta filttofflorna ut i den geggiga trädgården. Lärarinnan duckade efter en stund och de pedagogiska och förnuftiga svaren förbyttes mot en igenslängd dörr. Brukar inte bete mig så och efter en stund kom han ut och jag frågade om han förstod varför jag gjorde som jag gjorde. Kunde han ju inte erkänna...och jag inser att min minsting, min baby, håller på att bli stor och växa bort från mig också och jag vill inte det! Jag behöver honom! PATETISKT! Betyder det kanske att jag måste skaffa en sladdis nu så att alla mina emotionella behov får fortsatt tillfredsställelse? Hm. Tror jag kikar efter en hundvalp istället.
Lärarinnan var på partaj med kollegor igår kväll. Aj aj, fulla kollegor. Gick innan flaskorna tömts och därmed tålamodet hos mig och de sista spärrarna på de som var på kokningspunkten... Ska nog kolla upp vad som hände efteråt jag, men hade ingen önskan att delta i det. Vi har f.n. några riktigt färgstarka individer på jobbet och de tar mer plats än kollektivet riktigt accepterar och då skapas spänningar. Som i alla grupper. Men vi är pedagoger.... Pedagoger och kvinnor... Vi vet vår plats och är väldigt städade och..pedagogiska...inga utbrott här inte. Jesus då.
Väninnan har en väninna som ska separera och svär vilt över bostadssituationen i Stockholm. Någon som vet en 3-4 i Stureby till vettigt pris? Nähä. Fast, hon svär inte så vilt egentligen. Hon har mer intagit V.K.P, Väg Kadaver Position. Ligger på sängen och ömkar sig själv och hoppas att någon annan ska lösa situationen åt henne. Inte min stil. Inte visa strupen. Inte visa svaghet. JAG KLARAR MIG SJÄLV! JAG KAN!
Lejoninnan fick damp, enligt lilla telningen, under en diskussion om varför man inte fick ta filttofflorna ut i den geggiga trädgården. Lärarinnan duckade efter en stund och de pedagogiska och förnuftiga svaren förbyttes mot en igenslängd dörr. Brukar inte bete mig så och efter en stund kom han ut och jag frågade om han förstod varför jag gjorde som jag gjorde. Kunde han ju inte erkänna...och jag inser att min minsting, min baby, håller på att bli stor och växa bort från mig också och jag vill inte det! Jag behöver honom! PATETISKT! Betyder det kanske att jag måste skaffa en sladdis nu så att alla mina emotionella behov får fortsatt tillfredsställelse? Hm. Tror jag kikar efter en hundvalp istället.
Kommentarer
Trackback
