Härskarinnan är här!

I det vackra stora huset tilldelas jag det ljusa rummet. Pulsen sjunker i samma stund som jag tar fast mark efter "den långa resan". Jag sover en kravlös sömn och vaknar med solen i sinnet. Jag är här. Här hos den endaste vettiga  människa jag känner. Inte utlämnad till restn av världen, utan tillsammans med min vän. Min bästaste vän och vapendragare. Vad vore vi förutan oss?
Som jag längtat efter den här helgen, då vi skall ladda batterierna med de samtal som bara vi förstår och de aktiviteter som bara vi kan sysselsätta oss med I give you three...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0