paus
Lärarinnan har en liten paus. Ingen riktig paus. Ingen stund som egentligen inte måste fyllas. Bara en sådan där mental paus där jag skjuter alla måsten åt sidan en stund och försöker lugna ner mig och hitta någon slags organisation i kaoset.
Jag har total oförmåga att uppskatta tid. Väl vetande om det, plus det faktum att jag föraktar folk som kommer för sent, så ser ju jag alltid till att ha mycket gott om tid när jag ska göra något. Men, idag hopar det sig rejält och det skapar långt-i-förväg-paniken. Om jag bara satte mig ner och betade av mina måsten skulle det gå bättre. Men jag väljer att ta en paus och skriva ner min ångest så jag kan rulla mig i den, vältra mig i den, njuta av den.
Ska jobba, ska göra alla jobbmåsten, ska skriva papper på extrajobbet (långt bort), ska fixa inköp till tillställning ikväll, ska hem och göra mig i ordning, ska ta mig till denna totalt okända adress...till kl.17. Mission impossible, eller? Återkommer.
Jag har total oförmåga att uppskatta tid. Väl vetande om det, plus det faktum att jag föraktar folk som kommer för sent, så ser ju jag alltid till att ha mycket gott om tid när jag ska göra något. Men, idag hopar det sig rejält och det skapar långt-i-förväg-paniken. Om jag bara satte mig ner och betade av mina måsten skulle det gå bättre. Men jag väljer att ta en paus och skriva ner min ångest så jag kan rulla mig i den, vältra mig i den, njuta av den.
Ska jobba, ska göra alla jobbmåsten, ska skriva papper på extrajobbet (långt bort), ska fixa inköp till tillställning ikväll, ska hem och göra mig i ordning, ska ta mig till denna totalt okända adress...till kl.17. Mission impossible, eller? Återkommer.
Kommentarer
Postat av: Mea
Då kan den här språkfascisten lägga ned den sarkastiska pedagogiken nu :-) Intressant att läsa en riktig "dagboksblogg" - de är inte så vanliga numera.
Trackback
