trög, tung tisdag
Alla mina fyra jag gräver i trädgården idag. Det går sådär. Eller, det gick så där... Att gräva upp stora buskar med mina klena armar gick trögt. Bortom trögt. Det gick så trögt och tungt att jag hamnade i soffan shit!!! Det slår mig precis att jag sitter i vita soffan med jordiga shorts!!!! Bajskorv!
Tillbaka till min buske,,,för nu sitter jag på vita köksstolen istället he he. Jag hamnade alltså i soffan, förut också, och bligade stilla på Oprah och mycket gamla avsnitt av Grey´s anatomy. Hade det väldigt gott och trevligt, till dess mina ögon ramlade ner på en lap´p på bordet. Min att-göra-på-tisdag-lista. Ack vad den var lång. Buskarna stod som den stora punkten. Det var inte så att jag skrivit den punkten med större stil eller bokstäver, den var snyggt insmugen mellan att säga upp en bokklubb och handla ny jord...men den var tung. Tung och mycket trög visade det sig.
Men! När jag sitter där nere i gropen och desperat ömsom försöker rycka upp rötterna ömsom försöker gräva fram dem från underjorden känner jag hur något kallar på mig,,, Jag vandrar som i trans bort till redskapsboden och där hänger han! Min vän! Min kompis! Han som hjälpte mig att förflytta den jättestora klätterrosen förra året. Herr Såg!
I min stora, rosa, gummitstövlar hoppsade jag tillbaka och herr Såg förkortade arbetstiden med flera timmar. Förmodligen förkortade han även vinbärsbuskens liv också men just nu, just nu, bryr jag mig föga!
Så nu ska jag käka lunch och sedan är det på nästa buske, jag och min vän Herr Såg!
