Fyra jag...

Lärarinnan...försöker gå ner i varv. Det är svårt. Det sista jag gjorde innan lovet var att ha ett rätt tungt möte. Det gick ändå rätt bra, med tanke på att föräldrarna slutade stirra på mig som om jag var en fiende. Däremot har jag förstått att min kollega och jag har helt olika tankar om vad som är bäst för barnet ifråga. Det, det var inte bra.

Väninnan... åker snart till Glasbergets härskarinna. Längtar innerligt. Att slippa ha så många mil mellan oss, att ha henne tillgänglig hela tiden, om så inte auditivt så alltid visuellt. Balsam för själen och något att leva på länge.

Lejoninnan.. har fått rapport från stora telingen och ämnet var återigen pengar. Kan inte barnet höra av sig i något annat ärende? Är det det enda man representerar? Jag hade en annan sits när jag växte upp. Mina föräldrar hade absolut inga pengar och jag skulle ändå varit alldels för stolt för att be om hjälp. En enda gång har jag vänt mig till mina föräldrar och bett om pengar. Då var det katastof och kris och dubbelhyror och sent studielån och den stora telingen var liten, liten och hon kunde ju inte vara utan mat. Klart de ställde upp. Jag har världens bästa föräldrar. Berättar det alldeles för sällan för dem.

Kvinnan...fick sig en snabbis inne i badrummet imorse. Smygande och avslutningen fick mig att kikna av skratt samtidigt som den var grymt sorglig, för jag klev in i duschen medan han avslutade själv vid handfatet. Tidseffektiva? Sorgliga? Inte är det det passionerade förhållande jag vill ha i alla fall.