Fyra jag...

kvinnan är ständigt vilsen. Korta ögonblick av tillfredställelse då jag mår bra och tycker att allt är toppen i mitt liv. Men de är så sanslöst korta de där ögonblicken. Jag vill ju bara ha lite kramar, varför ska det vara så omöjligt... Men om jag fick kramar...då skulle jag kanalisera min inre orolighet på något annat förstås. Stackars mannen. Han kommer aldrig kunna tillfredsställa mig, göra mig nöjd. Tur är väl kanske det, för nöjd = uttråkad för mig.