Sexlust..
Jag. Eller, mina fyra jag; lejoninnan, lärarinnan, kvinnan och väninnan... Alla vi fyra har var och en, ensam, mer sexlust än vad Han har. Nja, kanske inte väninnan då... Tänder ju inte på mina väninnor...och förresten, lejoninnan tänder ju inte på sina barn... Men du förstår vad jag menar?
Jag har aldrig suttit i den här situationen förut i hela mitt liv, att jag vill men inte mannen! Hur står män ut med att bli ratade så här hela tiden!!!??!! Det är så förnedrande att krypa nära - för att direkt känna att han börjar åma sig för att komma undan, eller börja låtsasgäspa och prata om vilken lång dag han haft... BAJS! Är det verkligen meningen att jag ska ha den enda, och bästa sexen, men mig själv... och inte att förglömma att nämna min underbara vän Herr Kanin då förstås?
Huset och trädgården har blivit en anledning. Det ser jag ner på, föraktar. Sedan så har vi fruktansvärt bra på många andra plan...men det fysiska... det kommer att bli anledningen till att det tar slut, är säker på det. Han har kunnat få sex, när han vill och hur ofta han vill - och därför är han inte intresserad. Jakten finns inte. Jag försöker hålla igen. Då tappar jag till slut intresset och orkar inte själv. (Varför ska han...när jag inte.... ) Halleluja vilken positiv utvecklingskurva! Båda vill men ingen släpper till, och då kommer man börja kika på det där andra, grönare gräset, på andra sidan staketet och där har jag varit och jag har svurit för mig själv att jag aldrig klättrar upp där igen, aldrig klättrar över. Jag har inte samvete till det, kommer inte göra det...men jag känner lukten, jag känner vibrationerna av spänning där bortifrån, jag ser hur grönt och skönt det är och mina egna drömmar fylls mer och mer med fantasier om andra sidan. Behöver skapa mig en Henrik...
Undrar hur länge jag kommer att stå ut? Inga komplimanger. Fysisk kontakt är hålla-handen. Sex på sin höjd på lördagar, när han är pigg, och då blir den en snabbis som bara handlar om hans utlösning. Undrar hur länge jag kommer stå ut?
Jag har aldrig suttit i den här situationen förut i hela mitt liv, att jag vill men inte mannen! Hur står män ut med att bli ratade så här hela tiden!!!??!! Det är så förnedrande att krypa nära - för att direkt känna att han börjar åma sig för att komma undan, eller börja låtsasgäspa och prata om vilken lång dag han haft... BAJS! Är det verkligen meningen att jag ska ha den enda, och bästa sexen, men mig själv... och inte att förglömma att nämna min underbara vän Herr Kanin då förstås?
Huset och trädgården har blivit en anledning. Det ser jag ner på, föraktar. Sedan så har vi fruktansvärt bra på många andra plan...men det fysiska... det kommer att bli anledningen till att det tar slut, är säker på det. Han har kunnat få sex, när han vill och hur ofta han vill - och därför är han inte intresserad. Jakten finns inte. Jag försöker hålla igen. Då tappar jag till slut intresset och orkar inte själv. (Varför ska han...när jag inte.... ) Halleluja vilken positiv utvecklingskurva! Båda vill men ingen släpper till, och då kommer man börja kika på det där andra, grönare gräset, på andra sidan staketet och där har jag varit och jag har svurit för mig själv att jag aldrig klättrar upp där igen, aldrig klättrar över. Jag har inte samvete till det, kommer inte göra det...men jag känner lukten, jag känner vibrationerna av spänning där bortifrån, jag ser hur grönt och skönt det är och mina egna drömmar fylls mer och mer med fantasier om andra sidan. Behöver skapa mig en Henrik...
Undrar hur länge jag kommer att stå ut? Inga komplimanger. Fysisk kontakt är hålla-handen. Sex på sin höjd på lördagar, när han är pigg, och då blir den en snabbis som bara handlar om hans utlösning. Undrar hur länge jag kommer stå ut?
Kommentarer
Trackback
