tre av fjorton

...och den har precis børjat... Jag har smugit mig upp. Sitter på øvervåningen. Har lagt en filt under tangentbordet før att minska ljudet från det. Vill inte bli størd. Vill få vara sjælv. Vill få andas. Vill greppa min livlina. Min blogg. Min hørna i cyberrymden dær jag obehindrat kan spy ur mig min galla.

Jag har svårt att sjælv førstå vilka av mina reaktioner som ær obefogade. Vilka som ær befogade. Bottnar i dålig sjælvkønsla førstås. Så jag behøver gå undan och grunna ibland. Min sambo, Han, han har svårt att førstå det. Hans metod ær att brusa upp, få ur det ur systemet och be om ursækt senare om det visade sig obefogat. Hatar det!!!

Vi inledde ju hela resan så, och man får væl vad man førvæntar sig, ær det inte så. Andra farhågan ær att grabbarna kommer att trøttna på varandra om de ska umgås dygnet runt i 14 dagar. Redan igår såg jag tecken på det.

Tredje farhågan, som jag skjutit bak i huvudet, så långt att jag inte ens visste att den kommit med på resan, det ær den att Han ska vara dum mot barnen. Han tycker inte att Han ær det. Retar han sig på något någon gør så ska ju den personen tryckas till med spydig kommentar. Ett mønster jag klarar av att hantera hemma, dær jag kan føra undan barnet ifråga. Fan, blir førbannad bara av att læsa vad jag skriver!!! Vill jag verkligen utsættta min son før detta!?!?

Ska prata med honom. Sæga att min son inte ær van vid att møtas av førakt, att det gør honom stressad och osæker, och så får det inte vara.

Vi får væl se hur lång den hær semestern/resan blir...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0