Torsdag
Väninnan pratar för lite med Härskarinnan och de svarta fjädrarna som jag fylls av fastnar allt mer i tjäran i systemet. De behöver ut med regelbundenhet för att inte mitt svarta inre ska stiga över randen och jag ska avslöjas som något annat än ljuv, rar och lagom.
Kvinnan fick en snabbis i duschen igår. Det var mums. Sedan hämtade hon sin bästis Kaninen och sedan var hon glad. För lite kanin i Han. Och för lite Han i kaninen. Kombinationen är bäst.
Lejoninnan ska få hem den stora telningen imorgon, men hon går inte att få tag i sedan i tisdags och det är nervöst för jag har inte den exakta tiden hon ska hämtas...och när vi söker efter den så verkar det inte som om det ens går något sådant flyg från det land där jag tror att hon befinner sig. Livet är förunderligt.
Jag minns inte när jag skrattade hjärtligt senast, då inte min lilla smurf var inblandad. Tycks mig som jag inte sakta utan i rasande takt , förvandlas till den där bittra kvinnan jag skyr så. Jag är hon. Bitterfittan. Jag. Den olyckliga och oförmögna. Snart kommer den där förhatliga rynkan mellan mina ögonbryn fastna och bli en del av mig för all framtid. I kväll hade jag behövt gå på krogen och helt patetiskt och tragiskt flörta järnet med allt som rör sig. Jag vet att det är sorgligt, men lite ytlig uppskattning kan få den mest utarmade att vakna till liv för en kort sekund. Att känna mig levande för en kort stund är allt jag önskar just nu. Glad, flörtig, busig och fylld av energi. Jag önskar så att du bodde här hos mig och inte hos alla de andra som ändå inte förstår att uppskatta dig. Om vi inte talas vid ordentligt snart, så där som bara vi kan, föreligger risken att jag dör den plågsamma kvävningsdöden till följd av alla de elakheter som tycks flöda obehindrat ur mitt inre. Närhet i massor erbjuder min snoriga lilla smurf, men stimulerande kommunikation och toksex... Skulle kunna ligga med alla "I give you three" just nu.
