DD
Kvinnan...kollar statistiken varje dag i sin DD, Digitala Dagbok. Det är dubbelt. Samtidigt som jag inte skulle ha något emot att dela med mig av mitt innersta, så gäller det bara främlingar. Jag har ju valt att vara inkognito och tänker så förbli för annars vågar jag inte skriva rakt från hjärtat. Största skräcken är väl att sambon skulle upptäcka vilken svartsjälad person han fastnat för/med.
Jag väcktes av tandvärk imorse. Mysigt. Tror det är visdomstanden som spökar. Svårt att avgöra för hela käken värker. Tänkte att jag skulle bli smal av detta då jag mest dricker yoghurt och soppor...men det går att pressa in både dajm, ostbågar och jordnötsringar i munnen...så så blir nog inte fallet.
Idag ska vi till vårt prat, som också är en vän till mig som utbildar sig till just prat. Vi ska prata allvar. Jag hatar att vända på stenar, bättre att låta dem ligga och lära sig vad det är så att man inte snubblar på dem. Eller hur?! MEn vad ska jag ta upp? Vårt stora problem är ju den olika nivån, behovet av, bekräftelse. Eller... Jag bekräftade honom mycket före, han vill självklart ha det, men nu är jag sur och vägrar att ge honom det, för jag får det inte. Han sa häromdagen att han ger mig komplimanger varje dag. Jag stod fullständigt frågande, bara gapade, liggande där i min säng, väckte upp mig lite ur Alvedondimman. Vi pratar altså inte samma språk. När jag tycker att han är snygg så säger jag det med rösten och jag klättrar mer eller mindra på honom och visar att jag blir av honom. Det händer numera väldigt sällan. Inte för att jag inte tänker och tycker så utan för att jag tycker om att känna mig avvisad, vilket jag känner när jag inte får något som helst gensvar eller ännu värre, när han ser både besvärad och äcklad ut. Så nu ska vi alltså åka till andra änden av stan och prata...och jag har tandvärk och ingen lust.
En ful tanke, för jag tycker att girighet är det fulaste som finns, och det är nog det som gör mig så förbannad på dottern... Sambon berättade igår att han skaförsöka få en annan befattning i företaget, som då skulle generera i mer pengar. Genast kändes han mer attraktiv och fy vad jag tyckte illa om mig själv för det. Bara det att det skulle vara lättare att stå ut med svackorna om man inte alltid på dem hade magsårssaften över alla utgifter liggande över dem.
Jag väcktes av tandvärk imorse. Mysigt. Tror det är visdomstanden som spökar. Svårt att avgöra för hela käken värker. Tänkte att jag skulle bli smal av detta då jag mest dricker yoghurt och soppor...men det går att pressa in både dajm, ostbågar och jordnötsringar i munnen...så så blir nog inte fallet.
Idag ska vi till vårt prat, som också är en vän till mig som utbildar sig till just prat. Vi ska prata allvar. Jag hatar att vända på stenar, bättre att låta dem ligga och lära sig vad det är så att man inte snubblar på dem. Eller hur?! MEn vad ska jag ta upp? Vårt stora problem är ju den olika nivån, behovet av, bekräftelse. Eller... Jag bekräftade honom mycket före, han vill självklart ha det, men nu är jag sur och vägrar att ge honom det, för jag får det inte. Han sa häromdagen att han ger mig komplimanger varje dag. Jag stod fullständigt frågande, bara gapade, liggande där i min säng, väckte upp mig lite ur Alvedondimman. Vi pratar altså inte samma språk. När jag tycker att han är snygg så säger jag det med rösten och jag klättrar mer eller mindra på honom och visar att jag blir av honom. Det händer numera väldigt sällan. Inte för att jag inte tänker och tycker så utan för att jag tycker om att känna mig avvisad, vilket jag känner när jag inte får något som helst gensvar eller ännu värre, när han ser både besvärad och äcklad ut. Så nu ska vi alltså åka till andra änden av stan och prata...och jag har tandvärk och ingen lust.
En ful tanke, för jag tycker att girighet är det fulaste som finns, och det är nog det som gör mig så förbannad på dottern... Sambon berättade igår att han skaförsöka få en annan befattning i företaget, som då skulle generera i mer pengar. Genast kändes han mer attraktiv och fy vad jag tyckte illa om mig själv för det. Bara det att det skulle vara lättare att stå ut med svackorna om man inte alltid på dem hade magsårssaften över alla utgifter liggande över dem.
Kommentarer
Trackback
