svarta och vita fjädrar...pfffff
Kvinnan...teg och teg och skrev sedan ett mail där hon förklarade vad hon tyckte om att bli tagen för given och att inte vara respekterad. Tog även upp det känsliga ämnet om att vi har olika behov och att även om jag inte nämner dem hela tiden så finns de kvar. En totalt oförstående sambo skickade myyyyyycket långt mail tillbaka och jag skrev tjusiga kommentarer i kanten för att ta det senare på kvällen när han kom hem. Då orkade jag inte. Tandvärk sedan i måndags och fick en tid först nu på tisdag. Kunde kanske ha ringt lite tidigare men har man inte ont någonstans så känner man ju inte att man lever...eller...
Så vi skulle inte diskutera igår...men så fort vi lagt oss så kom det. Då var jag helt stenad på värktabletter. Två alvedon. Har inte tagit så mycket sedan sista förlossningen. Fick mig inte bara att sova hela natten utan också att svara rätt korkat och provikativt under diskussionen innan vi somnade. Log elakt mig själv nära jag hörde att han hade svårt för att somna. Elak kvinna.
Är det så att vi egentligen har det bra, men att jag inte klarar den stiltje det innebär? Jag vet att jag varit sådan förr, men jag är ju halvvägs genom livet, borde jag inte ha mognat, samlat ihop tillräckligt med vuxenpoäng för att förstå mitt eget beteende? För, om inte jag själv begriper mig på mitt beteende, hur ska då någon annan göra det?
Lejoninnan..har lite dåligt samvete... Lilla telingen mellanlandar alltid hos mig även under pappaveckorna. Jag är en ensamvarg som gillar väldigt mycket att komma hem till ett tomt hus...så jag har mer eller mindre kört iväg lillen två gånger den här veckan... Stora telingen skulle skicka mail när jag fick tag i henne för...ja, det måste nog vara mer än en vecka nu... Känner henne tillräcklgt väl för att förstå att när den beräknande lilla saken kommer på att födelsedagen närmar sig så kommer hon börjar höra av sig till släktingar och mig och säkert börja planera en resa hem. Hur har jag kunnat gå en så otroligt beräknande och kall liten sak?
Väninnan...missade att prata med Härskarinnna härom dagen och förstod inte var den tomma känslan som fyllde det inre kom ifrån. Eller...tomma... Det var väl all gift och galla som inte fick komma ut som tvärtom fyllde mig. Det är som en gammaldags åderlåtning. JAg har så mycket svarta fjädrar som måste ut. Undrar om jag har lika många svarta som vita? Är det för att mitt jobb kräver att jag ständigt sprider de vita omkring mig, som jag utanför jobbat svämmas över av de svarta?
Så vi skulle inte diskutera igår...men så fort vi lagt oss så kom det. Då var jag helt stenad på värktabletter. Två alvedon. Har inte tagit så mycket sedan sista förlossningen. Fick mig inte bara att sova hela natten utan också att svara rätt korkat och provikativt under diskussionen innan vi somnade. Log elakt mig själv nära jag hörde att han hade svårt för att somna. Elak kvinna.
Är det så att vi egentligen har det bra, men att jag inte klarar den stiltje det innebär? Jag vet att jag varit sådan förr, men jag är ju halvvägs genom livet, borde jag inte ha mognat, samlat ihop tillräckligt med vuxenpoäng för att förstå mitt eget beteende? För, om inte jag själv begriper mig på mitt beteende, hur ska då någon annan göra det?
Lejoninnan..har lite dåligt samvete... Lilla telingen mellanlandar alltid hos mig även under pappaveckorna. Jag är en ensamvarg som gillar väldigt mycket att komma hem till ett tomt hus...så jag har mer eller mindre kört iväg lillen två gånger den här veckan... Stora telingen skulle skicka mail när jag fick tag i henne för...ja, det måste nog vara mer än en vecka nu... Känner henne tillräcklgt väl för att förstå att när den beräknande lilla saken kommer på att födelsedagen närmar sig så kommer hon börjar höra av sig till släktingar och mig och säkert börja planera en resa hem. Hur har jag kunnat gå en så otroligt beräknande och kall liten sak?
Väninnan...missade att prata med Härskarinnna härom dagen och förstod inte var den tomma känslan som fyllde det inre kom ifrån. Eller...tomma... Det var väl all gift och galla som inte fick komma ut som tvärtom fyllde mig. Det är som en gammaldags åderlåtning. JAg har så mycket svarta fjädrar som måste ut. Undrar om jag har lika många svarta som vita? Är det för att mitt jobb kräver att jag ständigt sprider de vita omkring mig, som jag utanför jobbat svämmas över av de svarta?
Kommentarer
Trackback
