Tonårstjafs!!!
Väninnan...säger nog up en gammal bekantskap nu. Det har alltid varit svårt att förstå hur hon tänkt för allt är så svart eller vitt och man måste vara lojal och tycka precis som hon och känna som hon och hata lika intensivt som hon. Har väl bara skakat av mig det de flesta åren.
Men för några år sedan hamnade jag på de anklagades bänk och fick veta att jag minsann prioriterade bort henne ständigt, för roligare saker. Trots en intensiv maildialog fann vi ingen förståelse för varandras argument och vi träffades eller hördes inte på ett bra tag. Det var rätt vilsamt, men vi har många gemensamma minnen och kuligheter ihop och mycket gemensamt - så efter ett tag kopplade vi ihop vagnarna och fortsatte färden tillsammans.
En annan vagn hon ofta suttit ihop med är en väninnan från de tidiga tonåren. De åker liksom berg-och-dal-bana de två. Hatar och älskar varandra intensivt och jag har ofta tittat på den där otäcka karusellen men valt att hålla mig totalt utanför. Men nu hamnade jag i en av vagnarna för några år sedan, men hoppade av efter ett kort tag. Det ska jag nu straffas för. Eller hur man nu ska tolka det. För nu ska vi minsann ha ett samtal vi tre. De har hittat varandra igen, men den enda gemensamma faktorn de har är att snacka skit om andra - och sedan varandra, och nu är det jag som ska hängas.
Ha ha, glöm det. Det är 26 år sedan jag var 14 och jag tänker inte sänka mig till den nivån. Inte en chans. Så omoget. Tänker inte försvara eller förklara mig och funderar nu bara på om jag ska ringa upp och säga det, eller bara låta bli att svara när hon ringer igen? Vad är omoget, och vad är bara konfliktskräck?
Men för några år sedan hamnade jag på de anklagades bänk och fick veta att jag minsann prioriterade bort henne ständigt, för roligare saker. Trots en intensiv maildialog fann vi ingen förståelse för varandras argument och vi träffades eller hördes inte på ett bra tag. Det var rätt vilsamt, men vi har många gemensamma minnen och kuligheter ihop och mycket gemensamt - så efter ett tag kopplade vi ihop vagnarna och fortsatte färden tillsammans.
En annan vagn hon ofta suttit ihop med är en väninnan från de tidiga tonåren. De åker liksom berg-och-dal-bana de två. Hatar och älskar varandra intensivt och jag har ofta tittat på den där otäcka karusellen men valt att hålla mig totalt utanför. Men nu hamnade jag i en av vagnarna för några år sedan, men hoppade av efter ett kort tag. Det ska jag nu straffas för. Eller hur man nu ska tolka det. För nu ska vi minsann ha ett samtal vi tre. De har hittat varandra igen, men den enda gemensamma faktorn de har är att snacka skit om andra - och sedan varandra, och nu är det jag som ska hängas.
Ha ha, glöm det. Det är 26 år sedan jag var 14 och jag tänker inte sänka mig till den nivån. Inte en chans. Så omoget. Tänker inte försvara eller förklara mig och funderar nu bara på om jag ska ringa upp och säga det, eller bara låta bli att svara när hon ringer igen? Vad är omoget, och vad är bara konfliktskräck?
Kommentarer
Trackback
