tyst tiger

Kvinnan...är arg som en tiger Men tiger tyst. Morr!

Fick en fråga av sambon idag, om han kunde ägna sig åt kvällsaktivitet under barnveckan. Då hans ena teling inte riktigt beter sig så att det är angenämnt att vistas i samma byggnad sa jag nej om denne teling inte skulle vara på annan plats. (Har tillräckligt med konflikter på mitt jobb, slipper dem gärna hemma och eftersom jag själv har uppfostrat mina telingar så har jag föga intresse eller lust att uppfostra annans ohyfsade tonårong. Jag vet. Jag tog hela paketet när jag tog honom. Men ge den där gossen till mig en månad så skulle det bli förändring. Mesproppaeri och curling! ) Till protokollet kan också föras att den veckan sover han ändå borta en kväll pga resa för jobbet, så jag laddar redan för den kvällen. Nu fick jag två kvällar. Jippie!

Men det står jag ut med. Det som gör mig galen är att han frågade - men totalt sket i vad jag tyckte!!! Jag vill hämnas! Jag vill ge igen, visa honom vad han gör, men jag har ingen fantsig - för jag är så arg så hjärnan har stängt av. Imorgon ska ha på två möten berättade ha i förbigående idag. Så jag kommer i förbigående nämna att jag ska ut med mina kollegor på fredag. Har ingen som helst lust, men tänker tvinga mig att vara kvar där till sist!

Det ultimata vore ju om jag hade en pestig teling och lämnade honom med den två gånger nästa vecka,,,men min är god och jag skulle aldrig frivilligt lämna honom med honom. Är det förtroende? Är det vettigt att känna så för den man har flyttat ihop med? Var går gränsen för mitt ansvar?

Hur lugnt och skönt skulle inte mit tliv vara om jag bodde sjävl?! Men då skulle jag väl jaga igen... eller är jag mätt på det igen för 10 år kanske?

Nu ska jag gå och lägga mig. Funderar på att tala om för honom hur arg jag är, men orkar inte med någon diskussion, suck!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0