Fyra jag...

Borta från hemmet är vi det perfekta paret. Vi har trevligt och mysigt och allting är toppen. Men för varje meter vi närmar oss hemmet och vardagen så tilltar spänningarna. Om vi bodde själva så skulle det vara rättså bra. Men vi har telningarna och de ska kunna slappna av hemma utan att åskmolnet går runt och störs över deras existens, att de sprider saker omkring sig, att de låter, att de ifrågasätter, att de behöver hjälp och stöd.  (Asperger AB).

679 dagar kvar och kvällen har varit lång.

Orkar inte tänka på det stilistiska just nu, behöver bara ösa ur mig lite uppdämd/förstörd energi som ligger som slaggprodukter i mitt inre.

Inte tränat på två dagar. Ska göra något imorgon, får se vad, eller om. Min energi förbrukas definitivt på helt fel saker. Definitivt.