Mixade känslor
Var så säker. På att nu var det dags att bryta upp. Efter att Han betedde sig som en idiot, mot min telning, fjärde kvällen på lovet var jag ännu mer säker. Slut. Nog. Tar inget mer. Men sedan...
När det är bra så är det så j-a bra. Jag har sagt det förut till kära överhäxan, jag tror egentligen inte att det finns någon man på jorden som jag passar bättre med. Vi är båda rätt...ja, konstiga, på våra egna sätt. Att jag fick sex fyra gånger på en vecka, vilket alltså är dosen för, låt se, varannan lördag blir två gånger i månaden, så ja, två månaders endorfintillskott pga hudkontakt - det behövs inte mer för att göra mig, ja inte lycklig, men lugn.
Jag har en plan. För jag har ett behov av att få honom att förstå hur nära jag är på att göra slut. Jag ska rita och måla väldigt symboliskt hur vi är två olika blommor vars blad/behov ibland täcker varandra så bra och fint, men mina långa kronblad sticker ut så långt från det som är oss, de representerar behov som han inte kan tillgodose och jag kan inte kräva att han ska ändra på sig mer, för det kan han ju inte, och mår man dåligt så får man fixa det.
Suck. Stilistiskt så är nog det här det sämsta inlägget jag någonsin skrivit. Inga alliterationer, rim eller fyndigheter. Har ingen ork till det. Har anat som pockar på min uppmärksamhet just nu, men var väldigt glad att jag nu kom ihåg lösenordet till bloggen! Heja mig!
När det är bra så är det så j-a bra. Jag har sagt det förut till kära överhäxan, jag tror egentligen inte att det finns någon man på jorden som jag passar bättre med. Vi är båda rätt...ja, konstiga, på våra egna sätt. Att jag fick sex fyra gånger på en vecka, vilket alltså är dosen för, låt se, varannan lördag blir två gånger i månaden, så ja, två månaders endorfintillskott pga hudkontakt - det behövs inte mer för att göra mig, ja inte lycklig, men lugn.
Jag har en plan. För jag har ett behov av att få honom att förstå hur nära jag är på att göra slut. Jag ska rita och måla väldigt symboliskt hur vi är två olika blommor vars blad/behov ibland täcker varandra så bra och fint, men mina långa kronblad sticker ut så långt från det som är oss, de representerar behov som han inte kan tillgodose och jag kan inte kräva att han ska ändra på sig mer, för det kan han ju inte, och mår man dåligt så får man fixa det.
Suck. Stilistiskt så är nog det här det sämsta inlägget jag någonsin skrivit. Inga alliterationer, rim eller fyndigheter. Har ingen ork till det. Har anat som pockar på min uppmärksamhet just nu, men var väldigt glad att jag nu kom ihåg lösenordet till bloggen! Heja mig!
Kommentarer
Trackback
