Fyra jag...

Så stod det i en krönika jag tog del av idag. Jag är en annan nu. Orden fastnade direkt. Inte bara för att jag fann dem oerhört stora och poetiska, utan för att de slog an en klang djupt inombords. Jag är sannerligen en annan nu. Äldre. Förhoppningsvis visare, men det sistnämnda är jag icke helt säker på, och det är därför jag sitter här nu. I stora, mjuka sängen med ryggen mjukt insjunken bland stora kuddar sitter jag med trött kropp och understimuelad knopp. Nyårsfirandet tog det bättre av mig i natt och dagen har bara varit en lång uppförsbacke mot nästa natts sömn. Året började fantastiskt. Att arbeta i ett fungerande arbetslag är som en mognad ostbågspåse❤️Sommaren blev magisk, med två turer till Gotland och massa andra resor. Umgicks mycket med en kompis och hans barn, men det tog till slut mer energi än det gav och jag backade bort. Vi har en konstig relation, som jag ändock vårdar. Hösten. Den vill jag inte vara med om igen, och vintern hittills har inte varit särskilt vilsam eller energigivande den heller, men nu. Nu är det nyår. 

 

Nyår. Löftens tid. Jag brukar göra tvärtom. Fröken tvärtemot. Men jag ska nog sätta mig ner och tänka framåt nu. Jag ska bestämma hur året ska bli, fast det skriker i protest, hela mitt inre Jantemarinerade jag som är tvärsäker på att jag nu kommer jinxa det hela... Game on 2014 och alla krafter, cause the force will be with me!

 

Lejoninnan. Mitt huvudmål för året blir att fortsätta stötta lilla telningen. Chocken över hans faders handlingar under hösten måste lägga sig och jag måste vara hjälten i detta, skeden i soppan, ratten på bilen, Jag måste vara tydlig i att jag inte respekterar hans handlingar men att jag respekterar honom som person. Både till honom och till lilla telningen. Det här kommer bli fånigt svårt, för jag vill ju inget hellre än att mosa fingrarna på honom med en köttyxa just nu. Eller. Kanske skulle sikta på en annan kroppsdel. Det är ju så, att i långa loppet så kommer det inte hålla med nya frun, så jag behöver finnas där för att stötta fadern då. Han var trots allt min man och jag har älskat honom. Det är mitt mål med året. Att få lilla telningen att börja respektera sin fader igen. Det skadar honom att inte göra det. Men, jag har som tur vad 365 dagar på mig...för köttyxan är just nu mitt förstaval...

 

Lärarinnan. Jag ska bli mer strukturerad. Bättre koll på papper och måsten, använda almanackan mer effektivt. Skaffa pärmar och mappar till olika funktioner jag har. Se till att träffa eleverna mer enskilt. Jag ska prata mycket med mina elever om rasism, om främlingsfientliga åsikter och att vara källkritisk. Passar nog bra att använda SD:s valpropaganda i dessa lektioner. Jag ska ta hand om mitt arbetslag. Se till att överraska dem med positiva saker och trevligheter med jämna mellanrum. Stötta och hjälpa. Och. Om min chef fortsätter stt utvecklas i den riktning jag sett, och höstens situation inte blir bra, då söker jag annat jobb, 

 

Väninnan. Jag ska umgås mer med mina vänner, socialisera. Jag har en sådan liten klick nära vänner och de bor så långt bort. Mer fester och sammankomster. Nya lögenheten ska ha öppen dörr för mina kära. Jag ska inte dränka mig i arbete. Kanske bestämma en dag i månaden och ha knytis här? Söndagsmiddag liksom. 

 

Kvinnan. Hon är svårast hon. Så vild och våldsam när hjärtat väl öppnas. Det är verkligen ingenting eller allting, on or off.  i år ska jag inte överreagera, inte kräva omedelbara reaktioner och svar. Jag ska vara mer avslappnad. Det kommer vara svårt, svårare än att undvika köttyxan faktiskt. Vad jag vill, det vet jag inte riktigt. Jag klarar inte av krav på mig. Jag har så fullt upp med allt mitt, så jag har inte plats för ytterligare krav på mig, min uppmärksamhet, min tid. Jag behöver en hudkamrat helt enkelt. Någon i samma situation som jag, men gärna med ett boende vi kan vara i. Men för att det ska fungera, så måste jag själv gilla min kropp, och det gör jag ju inte just nu. Eller. Just nu. Aldrig. Jag behöver bli fastare. Hälen ska bli bra, och knäna, och sedan ska jag börja löpträna igen. Det längtar jag så efter. 

 

Svårt. Hade tänkt skriva i en annan form. Berätta hur allt ser ut 1/1-2015, om exakt ett år, men jag kan inte riktigt.Känner  mig själv för bra antar jag.

 

Jag kommer ha en tuffare situation ekonomiskt men det är bara att hålla hårdare i slantarna. Prioritera. Skapa ett matkonto och hålla budgeten. Det är ju inte så att jag slösar pengar på mig själv särskilt ofta. 

 

Jag ska skratta högre, oroa mig mindre och våga älska. 2014. Äntligen möts vi.