Tre månader har passerat...
sedan jag skrev senast. Mest för att jag lyckats tappa bort lösenordet till både mailen och bloggen. Men idag är jag ensam hemma och har hunnit sitta och fixa med sådant.
Var ute och pulsade i snön förut idag och stoppade handen i min kappficka. Slogs då av tanken, att snart är säsongen för detta plagg slut och det ska hängas undan. När jag hänger undan den, tänk om jag skulle stoppa en lapp i fickan där jag skrivit: XXXX, har du gjort dig själv lycklig nu? Vad kommer mitt svar vara på den frågan när jag tar fram den i höst? Det undrar jag...
Tre månader har passerat...och inget har väl blivit bättre. Nej, sådant tar jag då bara för givet. Däremot fick vi rejäl bottenkänning för en vecka sedan då han tumlade hem rätt kalaskanon mitt i natten efter en jobbkväll. Magkänslan fick mig att på morgonen gå igenom hans telefon, och där fick jag napp minsann. Mitt i natten hade han messat till en för mig helt okänd kvinna och frågat efter hennes nummer. Eftersom han uppenbarligen hade hennes telefonnummer så antar jag att det var hotellnumret som efterfrågades...men han hade ingen vettig förklaring och tycker inte att det här är någon stor sak, med jag håller på att gå sönder inifrån. Brottas med bitterhet och bitskhet. Vet inte var vi kommer att landa faktiskt. Jag står ut ett tag till men ska se till att fixa min landningsbana. Ska kontakta banken den här kommande veckan för att skaffa en personlig bankman och få huset värderat, lite hemligt. Lilla Han ska inget få veta om detta. Jag ska anlägga en landningsbana nu och sköta den varsamt och noggrant för om jag får slutliga bevis, vilket jag behöver, så lättar jag omgående. Dock svårt att göra något omgående när man har hus för de tar grymt lång tid att göra sig av med.
Nåväl, jag är tillbaka. Jag och munter som vanligt.
Var ute och pulsade i snön förut idag och stoppade handen i min kappficka. Slogs då av tanken, att snart är säsongen för detta plagg slut och det ska hängas undan. När jag hänger undan den, tänk om jag skulle stoppa en lapp i fickan där jag skrivit: XXXX, har du gjort dig själv lycklig nu? Vad kommer mitt svar vara på den frågan när jag tar fram den i höst? Det undrar jag...
Tre månader har passerat...och inget har väl blivit bättre. Nej, sådant tar jag då bara för givet. Däremot fick vi rejäl bottenkänning för en vecka sedan då han tumlade hem rätt kalaskanon mitt i natten efter en jobbkväll. Magkänslan fick mig att på morgonen gå igenom hans telefon, och där fick jag napp minsann. Mitt i natten hade han messat till en för mig helt okänd kvinna och frågat efter hennes nummer. Eftersom han uppenbarligen hade hennes telefonnummer så antar jag att det var hotellnumret som efterfrågades...men han hade ingen vettig förklaring och tycker inte att det här är någon stor sak, med jag håller på att gå sönder inifrån. Brottas med bitterhet och bitskhet. Vet inte var vi kommer att landa faktiskt. Jag står ut ett tag till men ska se till att fixa min landningsbana. Ska kontakta banken den här kommande veckan för att skaffa en personlig bankman och få huset värderat, lite hemligt. Lilla Han ska inget få veta om detta. Jag ska anlägga en landningsbana nu och sköta den varsamt och noggrant för om jag får slutliga bevis, vilket jag behöver, så lättar jag omgående. Dock svårt att göra något omgående när man har hus för de tar grymt lång tid att göra sig av med.
Nåväl, jag är tillbaka. Jag och munter som vanligt.
Eller?
Stormen har rasat. Den som byggts upp under någon månad eller kanske är det två. Just nu är det lugnt. Men jag hyser inombords inget större hopp att det ska fortsätta så. Vi är för olika. Men badrummet måste fixas, och jag älskar honom konstigt nog, så just nu är det inget bra att det tar slut. Två skäl. Det är väl bra? Eller?
Stort prat igår, och påbörjat sex, som vi avbröt pga vaket barn. Fortsatte med en snabbis imorse. Sedan har vi varit på varandra...men inte slutfört något. Eller, jag har väl varit på och sugit och dragit för får han stånd så tycker han ju om mig. Eller?
Det han sa att han tog med sig ur denna diskussion var att han skulle bli bättre på att ta på mig och uppmärksamma mig, säga de positiva sakerna han tänker om mig men inte säger rakt ut. Jag fick snabbt lova något också då, och det blev att inte ta åt mig så hemskt mycket när han säger plumpa saker. Hyser inget större hopp om att vi ska klara det hela, någon av oss...bra va? Eller?
Vi diskuterar samma saker hela tiden och han tycker att vi kommer framåt hela tiden medan jag tycker att vi står och stampar på exakt samma ställe utan att komma en enda millimeter framåt. Vårt problem är att jag inte känner mig älskad av honom. Enda gången han säger något positivt om mig eller ger mig en kärleksförklaring är när vi bråkar eller precis har bråkat. Då kommer det jättefina saker men just då är ju jag inte mottaglig förklarade jag igår. Just då gör det för ont för att lyssna och för att jag ska förstå. Jag tror ju bara att han försöker släta över sitt buffliga beteende faktiskt. Men han tycker nog om mig? Eller?
Han har sådana otroligt starka Aspergerdrag. Fattar inte att jag inte såg det från början. Empati finns väl lite där men de sociala koderna för hur man visar känslor finns det ingenting av. Men det kan jag väl, som expert och pedagog, leva med och förstå och tolerera? Eller?
Stort prat igår, och påbörjat sex, som vi avbröt pga vaket barn. Fortsatte med en snabbis imorse. Sedan har vi varit på varandra...men inte slutfört något. Eller, jag har väl varit på och sugit och dragit för får han stånd så tycker han ju om mig. Eller?
Det han sa att han tog med sig ur denna diskussion var att han skulle bli bättre på att ta på mig och uppmärksamma mig, säga de positiva sakerna han tänker om mig men inte säger rakt ut. Jag fick snabbt lova något också då, och det blev att inte ta åt mig så hemskt mycket när han säger plumpa saker. Hyser inget större hopp om att vi ska klara det hela, någon av oss...bra va? Eller?
Vi diskuterar samma saker hela tiden och han tycker att vi kommer framåt hela tiden medan jag tycker att vi står och stampar på exakt samma ställe utan att komma en enda millimeter framåt. Vårt problem är att jag inte känner mig älskad av honom. Enda gången han säger något positivt om mig eller ger mig en kärleksförklaring är när vi bråkar eller precis har bråkat. Då kommer det jättefina saker men just då är ju jag inte mottaglig förklarade jag igår. Just då gör det för ont för att lyssna och för att jag ska förstå. Jag tror ju bara att han försöker släta över sitt buffliga beteende faktiskt. Men han tycker nog om mig? Eller?
Han har sådana otroligt starka Aspergerdrag. Fattar inte att jag inte såg det från början. Empati finns väl lite där men de sociala koderna för hur man visar känslor finns det ingenting av. Men det kan jag väl, som expert och pedagog, leva med och förstå och tolerera? Eller?
lördag 31 oktober
lördag vecka 44. 31 oktober. Inget gos före. Tvärtom. Vi har inte tagit i varandra på evigheter. Jag är kall. Arg. Resignerad. Har inte haft mens på 58 dagar eller något, kanske inverkar det, men jag tror faktiskt inte det.
Tänker nu dokumentera vårt sexliv - så jag lär inte vara här särskilt många dagar i månaden. Han tänder inte det minsta på mig. Han runkar av sig i mig ibland och helst utan att vidröra mig mer än absolut nödvändigt. Misstänkte att han är otrogen men han kom efter några juck i lördags så tydligen inte. När vi började, eller, när han gnuggat sig mot mig en stund, så sa jag högt att jag nog kommer att ångra det här, för jag förstår ju att det inte blir något mer på länge nu. Han förstod att det var det jag åsyftade och bedyrade att jag kunde vara lugn, det fanns mer där det här kom från...och jag gick på det igen. Sedan blev allt som vanligt igen. Ingen kroppskontakt och ingen kärlek. De enda kommentarerna som kommer från honom är halvtelaka och pikande. Kag gör likadant så jag kan inte klaga egentligen. Vi är vidriga just nu.
Jag är så tom. Så oälskad. Han har skickat mess om att han älskar mig och saknar mig idag, men det är bara för att jag inte lyckades dölja mitt sammanbrott igår och han fann mig gråta. Enda sättet att få någon slags ömhetsbetygelse är att bryta ihop, göra honom osäker på mig, men det krävs otroligt mycket för det, för han förstår inte hur nära jag är att göra slut, hur mycket jag längtar efter att slippa den här ensamheten i vårt stora, tomma, kalla hus och förhållande.
Återkommer. Förmodligen nästa lördag.
Tänker nu dokumentera vårt sexliv - så jag lär inte vara här särskilt många dagar i månaden. Han tänder inte det minsta på mig. Han runkar av sig i mig ibland och helst utan att vidröra mig mer än absolut nödvändigt. Misstänkte att han är otrogen men han kom efter några juck i lördags så tydligen inte. När vi började, eller, när han gnuggat sig mot mig en stund, så sa jag högt att jag nog kommer att ångra det här, för jag förstår ju att det inte blir något mer på länge nu. Han förstod att det var det jag åsyftade och bedyrade att jag kunde vara lugn, det fanns mer där det här kom från...och jag gick på det igen. Sedan blev allt som vanligt igen. Ingen kroppskontakt och ingen kärlek. De enda kommentarerna som kommer från honom är halvtelaka och pikande. Kag gör likadant så jag kan inte klaga egentligen. Vi är vidriga just nu.
Jag är så tom. Så oälskad. Han har skickat mess om att han älskar mig och saknar mig idag, men det är bara för att jag inte lyckades dölja mitt sammanbrott igår och han fann mig gråta. Enda sättet att få någon slags ömhetsbetygelse är att bryta ihop, göra honom osäker på mig, men det krävs otroligt mycket för det, för han förstår inte hur nära jag är att göra slut, hur mycket jag längtar efter att slippa den här ensamheten i vårt stora, tomma, kalla hus och förhållande.
Återkommer. Förmodligen nästa lördag.
oktober
Har mitt behov av att skriva avtagit för att jag inte har något att skriva om eller för att jag inte vill se vad det är som det är där inne som jag skulle behöva skriva om? Ägget eller hönan-problematik...in deed...
söndag
Lärarinnan jobbar som en galning men har lyckats stänga av under helgen. Inte helt. Har ju ett ständigt, tickande dåligt samvete och undrar om det inte är något jag borde ha gjort.
Lejoninnan har fått mail från stora telningen och umgåtts på lånad tid med lilla telningen större delen av dagen.
Väninnan får snart besök, och vi ljuger friskt om hennes besök här - för hon ska inte alls hit i de ärenden vi uppger utan hon kommer för att få hångla! Jag njuter å hennes vägnar! Så mycket, att jag funderar på att be henne filma, eller kanske ha mobilen på så att jag liksom får vara delaktig.
Kvinnan, är gräsänka i helgen och kommer så vara nästa helg också. Lite störd över att han är så mycket borta när barnen är här men jag har gjort klart det och så får vi se var det landar. Vi hade dejt i fredags och hade ett djupt prat. Två öl och lite feber så lossnade tungans band mer än vanligt på Han. Men han sa något viktigt. Att han faktiskt vill se lite commitment från mig nu, att han vill se att jag också tror på att det är vi, för alltid, för det är så han ser det. Det gör ju inte jag, vilket jag sa igen. Jag är ju inte lika nöjd i den här relationen som han är.
Men kanske måste jag försöka börja tro lite mer på oss, Han och jag? För inte kan man stanna i en relation som man kämpar emot?
Lejoninnan har fått mail från stora telningen och umgåtts på lånad tid med lilla telningen större delen av dagen.
Väninnan får snart besök, och vi ljuger friskt om hennes besök här - för hon ska inte alls hit i de ärenden vi uppger utan hon kommer för att få hångla! Jag njuter å hennes vägnar! Så mycket, att jag funderar på att be henne filma, eller kanske ha mobilen på så att jag liksom får vara delaktig.
Kvinnan, är gräsänka i helgen och kommer så vara nästa helg också. Lite störd över att han är så mycket borta när barnen är här men jag har gjort klart det och så får vi se var det landar. Vi hade dejt i fredags och hade ett djupt prat. Två öl och lite feber så lossnade tungans band mer än vanligt på Han. Men han sa något viktigt. Att han faktiskt vill se lite commitment från mig nu, att han vill se att jag också tror på att det är vi, för alltid, för det är så han ser det. Det gör ju inte jag, vilket jag sa igen. Jag är ju inte lika nöjd i den här relationen som han är.
Men kanske måste jag försöka börja tro lite mer på oss, Han och jag? För inte kan man stanna i en relation som man kämpar emot?
september
Lejoninnan har det lugnt. Stora telningen är utomlands och jag har fixat åt henne idag. Det känns bra. Lilla telningen är hos sin far, som gift sig och antagit ett sådant skrattretande efternamn att jag närhelst jag börjar bli deppig så tänker jag på det och blir genast fnissig och glad inombords. Pffff...asch, var kom den där svarta fjädern ifrån då...?! Första delen rimmar på stjärt...fniss...
Lärarinnan är dränkt i arbete. Not loving it. Finns ingen ljusning just nu.
Kvinnan är erbjuden en snabbis idag. Vill inte ha det. Want to have mindblowing, wet, hot sex with anybody. Else.
Väninnnan har tankat kraft i långhelg med Härskarinnan. Ljuvligt.
Lärarinnan är dränkt i arbete. Not loving it. Finns ingen ljusning just nu.
Kvinnan är erbjuden en snabbis idag. Vill inte ha det. Want to have mindblowing, wet, hot sex with anybody. Else.
Väninnnan har tankat kraft i långhelg med Härskarinnan. Ljuvligt.
Marcus Birro
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1699689/marcus-birro-det-finns-inga-lyckliga-skilsmassor.
Jag håller inte helt med. Visst kan en skilsmässa skade, men som lärarinna ser jag också vad det gör barnen om föräldrarna i sitt hat gentemot varandra envisas med att hålla ihop. Kärleken död och med en brinnande lust att skada den andre som enda livsmål. Barnen det ständiga slagträt i de bittra striderna. Kom inte och säg att det barnet mår bättre med föräldrarna i samma hushåll...
Problemet är väl att allt för många skiljer sig allt för fult. Lägg samhällsresurser där istället. En skilsmässocoach/språkrör som sköter kontakten under den mest infekterade perioden vore inte fel. Själv skilde jag mig ursnyggt. Vi bodde på samma gård och lilla telningen vandrade mellan våra nya hem och vi åt middag ihop och jag var i alla fall väldigt lycklig. Sedan träffade exet en ny, en ny som inte godtog hans gamla liv och inte ens att han hade barn. De har förövrigt precis gift sig...hallleluja vad roligt för dem, och jag vet alltså inte ens hur hon ser ut för hon vill inte veta av mig...och hon umgås då alltså med min son varannan vecka - eller om hon nu inte alltid väljer andra aktiviteter då...
I alla fall. Sköt skilsmässan snyggt. Två lyckliga föräldrar på tu man hand är bra mycket bättre än två som hatar varandra i samma låda.
Så vill jag inte leva mitt liv!
Lejoninnan blir av med stora telningen imorgon. Studera utomlands i massa år när man kan bo i mors källare och vara trygg och säker...vilka idéer. Men så lätt är det ju inte. Jag har fostrat en stark och medveten flicka med framåtanda, för att jag ville att hon skulle vara allt jag inte var. Missade lite egenskaper i processen som jag själv hade men inte var medveten om men empati, tidsuppfattning och stresstålighet kanske växer fram?
Väninnan har haft besök av Härskarinnna i helgen och vi måste göra nytt manus för utekvällarna nu när hon är singel. Vandra några meter bakom med fula kompisen medan hon hånglar snygging är ju mindre roligt men skulle förhindras av ett i förväg bestämt manus. Tjoho och lyllos hon som får hångla!
Lärarinnan dränker sig tacksamt i jobb så att
Kvinnan ska ha en chans att överleva. Det är hon som är den som yrkar på att skriva här idag. Ett A4 mail till Han räckte alltså inte för att avreagera sig. Ser egentligen tillvaro rätt svart just nu. Ser inget ljus i tunneln längre. Vårt samliv kommer aldrig att fungera. Vårt sexliv kommer aldrig att fungera. Hur länge ska man stånga sig blodig egentligen? Vänjer man sig eller slutar man bara att bry sig? Så vill jag inte leva mitt liv!
Väninnan har haft besök av Härskarinnna i helgen och vi måste göra nytt manus för utekvällarna nu när hon är singel. Vandra några meter bakom med fula kompisen medan hon hånglar snygging är ju mindre roligt men skulle förhindras av ett i förväg bestämt manus. Tjoho och lyllos hon som får hångla!
Lärarinnan dränker sig tacksamt i jobb så att
Kvinnan ska ha en chans att överleva. Det är hon som är den som yrkar på att skriva här idag. Ett A4 mail till Han räckte alltså inte för att avreagera sig. Ser egentligen tillvaro rätt svart just nu. Ser inget ljus i tunneln längre. Vårt samliv kommer aldrig att fungera. Vårt sexliv kommer aldrig att fungera. Hur länge ska man stånga sig blodig egentligen? Vänjer man sig eller slutar man bara att bry sig? Så vill jag inte leva mitt liv!
No time no seen
Inte riktigt varit road. Glömde lösenordet förut idag när jag tänkte mig in men nu plötsligt kom jag ihåg det.
Mår väl egentligen inte särskilt bra, för jag begraver mig i arbete och sörjer väldigt mycket i mitt liv. Men jag har mens från idag och stora telningen ska flytta utomlands snart igen och det är med blandade känslor jag närmar mig den dagen. Det har varit så skönt att ha henne hemma, veta att hon lever och är trygg. Men hon är stor, och tar stor plats, och lite avstånd mår nog vår relation bäst av... men det hade väl räckt med att hon flyttade en mil...
Mår väl egentligen inte särskilt bra, för jag begraver mig i arbete och sörjer väldigt mycket i mitt liv. Men jag har mens från idag och stora telningen ska flytta utomlands snart igen och det är med blandade känslor jag närmar mig den dagen. Det har varit så skönt att ha henne hemma, veta att hon lever och är trygg. Men hon är stor, och tar stor plats, och lite avstånd mår nog vår relation bäst av... men det hade väl räckt med att hon flyttade en mil...
bajs, igen
Inte riktig orkat skriva på sistone... Varit för mycket negativt och jobbigt och jag ville inte ta tag i det, sköt bara undan det. Hoppsan. Jag ser i nerkanten att jag fått ett mail.. Kan vara från Han. Han är inte rolig. Faktiskt inte på något plan alls just nu och jag frågade häromdagen vad det var som var fel. Han fortsatte att bita ihop och le tvunget och hävdade att allt var så bra så. Yeah right! Han ger mig min egen medicin...och tror inte att jag känner igen receptet eller smaken. Grow up. Mailade honom alldeles nyss och frågade om han vidhåller att inget är fel och lade an en vuxen och mogen ton...fast jag egentligen vill hoppa upp och skalla honom... Återkommer till det, ska läsa mailet nu, vänta.
Fan. Han nekar fortfarande och kom med det första närmandet på evigheter genom att föreslå gemensam dusch och skrev även att han älskar mig. Fan. Jag är sååå mycket mer inställd på en rejäl fight. Jag är tyken helt enkelt.
Vår semester inleddes med ett jättebråk, inför hans barn. Kan inte förlåta honom för det. Så lågt och så...hm...white trasch/socialgrupp 3-nivå på det hela. Sedan hände en sak med hans dotter där jag tyckte att han gjorde så otroligt fel. Han låter fortfarande sin egen uppväxt och de upplevelserna styra sina spontana reaktioner och jag vill inte ha sådana anfall/infall i min närhet. Det har jag pratat med honom om, men jag är inte färdig. Det satte mig i en rejäl kris och jag gick in i mig själv totalt under tiden efteråt. Han märkte att något var fel och frågade mig men jag nekade, hade inte tänkt färdigt. Tänker säga till honom att händer något liknande igen så är det slut.
Men. Om det tar slut, då måste jag flytta. Älskar mitt hem! Har inte råd med annat hem heller. Har kikat runt och jag vill ju självklart bo kvar i samma område för att sonen ska slippa byta skola och kompisar igen men priserna är hiskeliga här och jag har inte tillräckligt med pengar. Har spelat på Lotto imorgon. Hoppas, hoppas. Bästa drömmen...det vore om jag vann tillräckligt mycket pengar för att kunna bo själv. Just nu tillför samboskapet bara pengar, inget emotionellt eller fysiskt eller ens psykiskt positivt. Så vill jag inte leva mitt liv.
Har arbetat för mycket på sistone. Alldeles på tok för mycket. Blir lite lugnar den här veckan och sedan är jag ledig några dagar innan skolan startar.
Vill vinna pengar, vill veta att jag har råd att flytta. Vill ha ett litet hus så man bara behöver betala lån och inte lägenhet där man måste betala både lån och avgift. Finns inga små hus ute just nu förutom för långt borta. Min blogg är så tråkig att inte ens jag tycker att den är rolig att läsa, men den fyller sitt syfte, jag får skriva av mig lite.
Skrev svar till Han, och nu stack jag fram hakan och tykade lite, utmanade, fräste lite.
Han, Han har inte så stora behov av fysisk kontakt. Han är väldig säker på mina känslor (dumt, mycket dumt) och tar mig väldigt för given. Han har vare sig intresset eller förmågan att anstränga sig för mig. Jag känner mig nästan alltid fet, fel och ful med honom. T.o.m. när vi var på date förra veckan och jag faktiskt kände mig riktigt fin så lyckades han snabbt sänka mig. Nu är det ju dubbelt. Jag deklarerar högt och intensivt att man måste älska sig själv först och mest och man ska inte vara beroende av någon annans gillande för att vara nå¨gon. Men...jag vill känna mig älskad av min man, och vår kommunikation där missar helt. Jag är därför omogen numera och låter honom smaka sin egen medicin, mycket, mycket utvecklande för ett förhållande, ja visst. Men jag känner för att ställa mig med händer i sidan och säga; HA! Nå, hur känns det nu när du aldrig får höra något gulligt eller snällt, när jag aldrig tar i dig, när jag aldrig tittar på dig, HUR KÄNNS DET NU?! För det gör ont. Det gör så himla ont att inte känns sig uppskattad och älskad av den personen man verkligen vill vara viktig och vacker för. Men Han kan inte. Han kan anstränga sig ibland och ta i så han spricker, och då når han upp till min miniminivå.
Men mest ont gör tanken på den där stora kärleken Han träffade, som fick honom att lämna sin fru och nästan sina barn. Han har förmåga att känna passion. Han har känt passion. En gång bara, men inget med mig.
Jag har ägnat sista veckan åt att boa in mig. Det hjälptes av att jag fick lite extra pengar den här månaden. Har fixat och snitsat och inte kollat med honom före. Vi bor så sterilt, i vårt gamla hus, och jag vill få det att kännas som ett hem nu. Men nu ska ...hoppsan, han ringer. Aj det vill jag inte!!! Vill bara tyka!
Hemma
Hemma sedan några dagar. Går i lätt dvala. Funderar på att skaffa ett nytt hem. Ensam. Avvaktar. Just nu orkar jag inte fatta några beslut. Tittar på Hemnet och irriterar mig på att de gjort om sidan, försämrat den.
Vill hem
TAppat rækningen. Vill bara hem. Har kikat på ett hus som jag tænker kika mer på nær jag kommer hem. Vill hem. Fyra nætter kvar. Vet inte om jag orkar. Exploderar snart. Ær bortom att vilja diskutera något konstruktivt. Vill avliva. Kænner just nu bara førakt och æckel.
sju av fjorton
Tror vi ær inne på dag sju, har tappat rækningen på dagarna, de flyter ihop. Det ær væl ænå positivt, men jag længtar vidare nu, længtar hemåt.
Fått mens. Førstås. Var arg de førsta dagarna och nær jag æntligen kænde lite tycka-om igen, då fick jag mens. Plockade in honom i duschen før en snabbis, och som vanligt ångrade jag mig efteråt. Med fylld pung ær han i alla fall liiite intresserad av kel och gos och att ta i mig. Med tom pung - nada. Så nu ær vi tillbaka till pensionærsstilen igen med lite hålla handen och absolut inget annat, om jag inte forcerar mig på honom. Hade het sexdrøm i natt, dær en annan man hade huvudrollen. Var tvungen, tvungen att återkalla minnen om hur det kænns att kænna sig åtråværd, sexig och upphetsad. Saknar det. Åh, vad jag saknar det! Har alltid tagit det før givet, utan att førstå det.
Kan jag klara resten av mitt liv, utan det?
Fått mens. Førstås. Var arg de førsta dagarna och nær jag æntligen kænde lite tycka-om igen, då fick jag mens. Plockade in honom i duschen før en snabbis, och som vanligt ångrade jag mig efteråt. Med fylld pung ær han i alla fall liiite intresserad av kel och gos och att ta i mig. Med tom pung - nada. Så nu ær vi tillbaka till pensionærsstilen igen med lite hålla handen och absolut inget annat, om jag inte forcerar mig på honom. Hade het sexdrøm i natt, dær en annan man hade huvudrollen. Var tvungen, tvungen att återkalla minnen om hur det kænns att kænna sig åtråværd, sexig och upphetsad. Saknar det. Åh, vad jag saknar det! Har alltid tagit det før givet, utan att førstå det.
Kan jag klara resten av mitt liv, utan det?
fyra av fjorton
Tog en långpromenad imorse, iførd mina tr'æningsklæder från gårdagends løptur. Bra prevention, mot våldtæksmæn och andra mysigheter. Ingen vill vara næmare æn två meter. Luktar...spænnande...he he
Pratat med Han. Var tyken, jag, men han nappade inte. Pratade med Hærskarinnan først och laddade kraft från det urberg vi besitter.
Pratat med Han. Var tyken, jag, men han nappade inte. Pratade med Hærskarinnan først och laddade kraft från det urberg vi besitter.
tre av fjorton
...och den har precis børjat... Jag har smugit mig upp. Sitter på øvervåningen. Har lagt en filt under tangentbordet før att minska ljudet från det. Vill inte bli størd. Vill få vara sjælv. Vill få andas. Vill greppa min livlina. Min blogg. Min hørna i cyberrymden dær jag obehindrat kan spy ur mig min galla.
Jag har svårt att sjælv førstå vilka av mina reaktioner som ær obefogade. Vilka som ær befogade. Bottnar i dålig sjælvkønsla førstås. Så jag behøver gå undan och grunna ibland. Min sambo, Han, han har svårt att førstå det. Hans metod ær att brusa upp, få ur det ur systemet och be om ursækt senare om det visade sig obefogat. Hatar det!!!
Vi inledde ju hela resan så, och man får væl vad man førvæntar sig, ær det inte så. Andra farhågan ær att grabbarna kommer att trøttna på varandra om de ska umgås dygnet runt i 14 dagar. Redan igår såg jag tecken på det.
Tredje farhågan, som jag skjutit bak i huvudet, så långt att jag inte ens visste att den kommit med på resan, det ær den att Han ska vara dum mot barnen. Han tycker inte att Han ær det. Retar han sig på något någon gør så ska ju den personen tryckas till med spydig kommentar. Ett mønster jag klarar av att hantera hemma, dær jag kan føra undan barnet ifråga. Fan, blir førbannad bara av att læsa vad jag skriver!!! Vill jag verkligen utsættta min son før detta!?!?
Ska prata med honom. Sæga att min son inte ær van vid att møtas av førakt, att det gør honom stressad och osæker, och så får det inte vara.
Vi får væl se hur lång den hær semestern/resan blir...
Jag har svårt att sjælv førstå vilka av mina reaktioner som ær obefogade. Vilka som ær befogade. Bottnar i dålig sjælvkønsla førstås. Så jag behøver gå undan och grunna ibland. Min sambo, Han, han har svårt att førstå det. Hans metod ær att brusa upp, få ur det ur systemet och be om ursækt senare om det visade sig obefogat. Hatar det!!!
Vi inledde ju hela resan så, och man får væl vad man førvæntar sig, ær det inte så. Andra farhågan ær att grabbarna kommer att trøttna på varandra om de ska umgås dygnet runt i 14 dagar. Redan igår såg jag tecken på det.
Tredje farhågan, som jag skjutit bak i huvudet, så långt att jag inte ens visste att den kommit med på resan, det ær den att Han ska vara dum mot barnen. Han tycker inte att Han ær det. Retar han sig på något någon gør så ska ju den personen tryckas till med spydig kommentar. Ett mønster jag klarar av att hantera hemma, dær jag kan føra undan barnet ifråga. Fan, blir førbannad bara av att læsa vad jag skriver!!! Vill jag verkligen utsættta min son før detta!?!?
Ska prata med honom. Sæga att min son inte ær van vid att møtas av førakt, att det gør honom stressad och osæker, och så får det inte vara.
Vi får væl se hur lång den hær semestern/resan blir...
två av fjorton dagar
Andra dagen på semestern. Vi inledde resan igår med att bråka så att jag græt till Nykøping, vilket ær røtt många mil... Idag har jag också varit førbannad. Brottas med mig sjælv, førsøker vara vuxen, men vill bara stryka till honom. Sitter i samma rum som alla barn, men måste ventilera!
Drømt om ett eget litet boende, ett eget litet hus. Måste hålla øgonen øppna. Om 14 dagar kommer jag vara mogen før dårhus.
vikt
25/6 68,5kg och 94,5cm
27/6 67,6kg och 92cm
11/7 Asch kommer inte ihåg vikten...bajs...tror det var 66,5kg men kommer ihåg att det var 90cm
Kämpar på!
27/6 67,6kg och 92cm
11/7 Asch kommer inte ihåg vikten...bajs...tror det var 66,5kg men kommer ihåg att det var 90cm
Kämpar på!
Semester
Imorgon börjar semestern. Delen där hela familjen är inblandad. Ser väl inte direkt det som en semester. Bävar faktiskt. Han är redan stressad och på halvtaskigt humör.
Min plan är att springa och motionera massor. Hoppas jag kan hålla det... Återkommer. Om jag kan...
Min plan är att springa och motionera massor. Hoppas jag kan hålla det... Återkommer. Om jag kan...
Sexlust..
Jag. Eller, mina fyra jag; lejoninnan, lärarinnan, kvinnan och väninnan... Alla vi fyra har var och en, ensam, mer sexlust än vad Han har. Nja, kanske inte väninnan då... Tänder ju inte på mina väninnor...och förresten, lejoninnan tänder ju inte på sina barn... Men du förstår vad jag menar?
Jag har aldrig suttit i den här situationen förut i hela mitt liv, att jag vill men inte mannen! Hur står män ut med att bli ratade så här hela tiden!!!??!! Det är så förnedrande att krypa nära - för att direkt känna att han börjar åma sig för att komma undan, eller börja låtsasgäspa och prata om vilken lång dag han haft... BAJS! Är det verkligen meningen att jag ska ha den enda, och bästa sexen, men mig själv... och inte att förglömma att nämna min underbara vän Herr Kanin då förstås?
Huset och trädgården har blivit en anledning. Det ser jag ner på, föraktar. Sedan så har vi fruktansvärt bra på många andra plan...men det fysiska... det kommer att bli anledningen till att det tar slut, är säker på det. Han har kunnat få sex, när han vill och hur ofta han vill - och därför är han inte intresserad. Jakten finns inte. Jag försöker hålla igen. Då tappar jag till slut intresset och orkar inte själv. (Varför ska han...när jag inte.... ) Halleluja vilken positiv utvecklingskurva! Båda vill men ingen släpper till, och då kommer man börja kika på det där andra, grönare gräset, på andra sidan staketet och där har jag varit och jag har svurit för mig själv att jag aldrig klättrar upp där igen, aldrig klättrar över. Jag har inte samvete till det, kommer inte göra det...men jag känner lukten, jag känner vibrationerna av spänning där bortifrån, jag ser hur grönt och skönt det är och mina egna drömmar fylls mer och mer med fantasier om andra sidan. Behöver skapa mig en Henrik...
Undrar hur länge jag kommer att stå ut? Inga komplimanger. Fysisk kontakt är hålla-handen. Sex på sin höjd på lördagar, när han är pigg, och då blir den en snabbis som bara handlar om hans utlösning. Undrar hur länge jag kommer stå ut?
Jag har aldrig suttit i den här situationen förut i hela mitt liv, att jag vill men inte mannen! Hur står män ut med att bli ratade så här hela tiden!!!??!! Det är så förnedrande att krypa nära - för att direkt känna att han börjar åma sig för att komma undan, eller börja låtsasgäspa och prata om vilken lång dag han haft... BAJS! Är det verkligen meningen att jag ska ha den enda, och bästa sexen, men mig själv... och inte att förglömma att nämna min underbara vän Herr Kanin då förstås?
Huset och trädgården har blivit en anledning. Det ser jag ner på, föraktar. Sedan så har vi fruktansvärt bra på många andra plan...men det fysiska... det kommer att bli anledningen till att det tar slut, är säker på det. Han har kunnat få sex, när han vill och hur ofta han vill - och därför är han inte intresserad. Jakten finns inte. Jag försöker hålla igen. Då tappar jag till slut intresset och orkar inte själv. (Varför ska han...när jag inte.... ) Halleluja vilken positiv utvecklingskurva! Båda vill men ingen släpper till, och då kommer man börja kika på det där andra, grönare gräset, på andra sidan staketet och där har jag varit och jag har svurit för mig själv att jag aldrig klättrar upp där igen, aldrig klättrar över. Jag har inte samvete till det, kommer inte göra det...men jag känner lukten, jag känner vibrationerna av spänning där bortifrån, jag ser hur grönt och skönt det är och mina egna drömmar fylls mer och mer med fantasier om andra sidan. Behöver skapa mig en Henrik...
Undrar hur länge jag kommer att stå ut? Inga komplimanger. Fysisk kontakt är hålla-handen. Sex på sin höjd på lördagar, när han är pigg, och då blir den en snabbis som bara handlar om hans utlösning. Undrar hur länge jag kommer stå ut?
Att dö...
Christna, 93 år gammal, är färdig med livet. Hon är nöjd. Färdig. Hon vill dö. Men i Sverige får du bara bestämma över ditt liv, inte din död. Ovärdigt.
Alla som någon gång upplevt cancer eller andra svåra sjukdomar med en enda utgång i sikte i sin närhet lär väl vara för aktiv dödshjälp. Skulle man utsätta en hund för samma plågor, bara försöka smärtstilla lite och sitta och titta på i veckor och månader medan de plågas till döds - då skulle man arresteras för djurplågeri.
Det som bromsar är väl att så många människor någon gång varit deprimerade och önskat livet ur sig men varit för fega för att själva fixa det, för att senare pigga på sig och vara glada över att de överlevde svackan. Fanns läkemedel att få för att avsluta sitt liv skulle nog Sverige avfolkas rätt snabbt...men stämningen skulle onekligen bli muntrare om alla deprimerade människor och deras negatuva genbank skulle reduceras. (Detta skulle jag sjävklart inte skriva om jag inte visste att det bara är du och jag som läser denna lilla hemliga dagbok i cyberrymdens bortersta hörn...)
Vem skulle då bestämma vem som ska få dö, vilka orsaker som ska vara legitima? Det skulle ju hamna på någon stackars läkare, som senare skulle få ta rätt mycket stryk av förbannade anhöriga. Det måste vara en sjukdom där det inte finns något hopp, eller att man av någon anledning har sådan smärtor att man inte orkar leva med dem. Men psykisk smärta då? Svåra gränser.
Nej, det skulle vara en läkargrupp, utan namn angivna, som skulle kika över patientens tillstånd och förmåga att ha ett värdigt liv. Man ska kunna meddela sig med omvärlden för att göra klart att man verkligen vill förkorta sitt liv. Man ska kunna skriva ett dokument i förväg som säger att man inte vill vara grönsak och hamnar man i det tillståndet och det verkligen inte finns chans till förbättring - då vill man efter ett år få dö.
Jag vill inte plågas till döds. Hellre knall och fall, men gärna med en veckas förvarning så att jag hinner fixa och ordna allt så mina anhöriga inte ska behöva städa bland mina papper och smutstvätt.
Vad gjorde man om man hade en vecka kvar att leva? Brände alla räkningar? Samlade alla nära och kära och spred kärlek och klokheter till dem i en vecka? Hämnades alla oförätter man blivit utsatt för i livet? Spred sanningar till alla idioter man träffat? Rånade en bank för att kunna resa jorden runt? Grät hysteriskt hela veckan, totalt ofömögen att kommunicera? Skrev kloka brev till nära som de ska öppna på sina födelsedagar? Jag vet inte. Jag skulle vilja skriva brev till mina barn, som de ska öppna allt eftersom de växer upp. Berätta om mina tankar och värderinger, fortsätta att tjata från den andra sidan, som jag för övrigt inte tror på utan jag tror verkligen att vi hamnar här, förökar oss, och sedan dör. Det finns ingen högre mening med livet. Amen. Skippa religionerna så får vi mycket fredligare och roligare på planeten, för att inte tala om mycket mer jämnställt. Burka.
Jag har alltid gått med döden i hand. Alltid varit medveten, och rädd, för den. Inte för vad som händer mig efteråt, utan att det händer saker efteråt, men jag får inte vara med längre.
Döden smyger sig på vid två tillfällen; när jag ska somna och när jag upplever något extraordinärt trevligt eller vackert. Att den kommer när man ska somna tror jag är rätt förklarligt. Man är sårbar och känner alla hjärtslag, hör sin andning, hinner tänka - och vips så slår hjärtat hackigt, andningen blir konstig och tung och visst dör 40-åringar ibland?! Jag tror att det är mer ovanligt med att aldrig kunna uppskatta en vacker solnedgång utan att alltid slås av tanken att de kommer att fortsätta även när jag inte längre finns. Livet kommer bara att rulla på fast jag inte längre finns. Oerhörd tanke.
När man sedan blev förälder så tillkom ännu ett djup, ännu en avgrund. Nu handlar det inte bara om min egen död. Nu kan mina barn dö. Och, något som känns vidrigt jobbigt, om jag dör, vad händer då med dem?! Stora telningen överlever. Tror hon skulle fundera på hur mycket arv det blir innan hon ens fällde en tår. Men lilla telningen,,, han skulle gå under. Det är mammas lillkille och jag är den viktigaste personen i hans liv. Hur han skulle kunna gå vidare någorlunda hel förstår jag inte. Nu rinner tårarna. Så, slutsats, jag får inte dö. Inte förrän han också klarar sig själv. Och jag vill inte dö, för jag vill se dem växa upp, uppleva deras liv och examen och giftermål och barn och jag vill leva länge med dem, för dem.
För någon vecka sedan tog min vän i livet, min själsfrände, mitt andra jag - Härskarinnan av Glasberget, upp det oerhörda som jag bara snuddat vid några gånger. Snuddningar som lämnat mig häftigt snyftande på Hötorget eller en buss eller var jag befunnit mig när tanken snuddat mig. Vad gör jag om hon dör?
Då är jag inget längre. Bara en svart fjäder, ensam i vinden, för alltid vilse.
Alla som någon gång upplevt cancer eller andra svåra sjukdomar med en enda utgång i sikte i sin närhet lär väl vara för aktiv dödshjälp. Skulle man utsätta en hund för samma plågor, bara försöka smärtstilla lite och sitta och titta på i veckor och månader medan de plågas till döds - då skulle man arresteras för djurplågeri.
Det som bromsar är väl att så många människor någon gång varit deprimerade och önskat livet ur sig men varit för fega för att själva fixa det, för att senare pigga på sig och vara glada över att de överlevde svackan. Fanns läkemedel att få för att avsluta sitt liv skulle nog Sverige avfolkas rätt snabbt...men stämningen skulle onekligen bli muntrare om alla deprimerade människor och deras negatuva genbank skulle reduceras. (Detta skulle jag sjävklart inte skriva om jag inte visste att det bara är du och jag som läser denna lilla hemliga dagbok i cyberrymdens bortersta hörn...)
Vem skulle då bestämma vem som ska få dö, vilka orsaker som ska vara legitima? Det skulle ju hamna på någon stackars läkare, som senare skulle få ta rätt mycket stryk av förbannade anhöriga. Det måste vara en sjukdom där det inte finns något hopp, eller att man av någon anledning har sådan smärtor att man inte orkar leva med dem. Men psykisk smärta då? Svåra gränser.
Nej, det skulle vara en läkargrupp, utan namn angivna, som skulle kika över patientens tillstånd och förmåga att ha ett värdigt liv. Man ska kunna meddela sig med omvärlden för att göra klart att man verkligen vill förkorta sitt liv. Man ska kunna skriva ett dokument i förväg som säger att man inte vill vara grönsak och hamnar man i det tillståndet och det verkligen inte finns chans till förbättring - då vill man efter ett år få dö.
Jag vill inte plågas till döds. Hellre knall och fall, men gärna med en veckas förvarning så att jag hinner fixa och ordna allt så mina anhöriga inte ska behöva städa bland mina papper och smutstvätt.
Vad gjorde man om man hade en vecka kvar att leva? Brände alla räkningar? Samlade alla nära och kära och spred kärlek och klokheter till dem i en vecka? Hämnades alla oförätter man blivit utsatt för i livet? Spred sanningar till alla idioter man träffat? Rånade en bank för att kunna resa jorden runt? Grät hysteriskt hela veckan, totalt ofömögen att kommunicera? Skrev kloka brev till nära som de ska öppna på sina födelsedagar? Jag vet inte. Jag skulle vilja skriva brev till mina barn, som de ska öppna allt eftersom de växer upp. Berätta om mina tankar och värderinger, fortsätta att tjata från den andra sidan, som jag för övrigt inte tror på utan jag tror verkligen att vi hamnar här, förökar oss, och sedan dör. Det finns ingen högre mening med livet. Amen. Skippa religionerna så får vi mycket fredligare och roligare på planeten, för att inte tala om mycket mer jämnställt. Burka.
Jag har alltid gått med döden i hand. Alltid varit medveten, och rädd, för den. Inte för vad som händer mig efteråt, utan att det händer saker efteråt, men jag får inte vara med längre.
Döden smyger sig på vid två tillfällen; när jag ska somna och när jag upplever något extraordinärt trevligt eller vackert. Att den kommer när man ska somna tror jag är rätt förklarligt. Man är sårbar och känner alla hjärtslag, hör sin andning, hinner tänka - och vips så slår hjärtat hackigt, andningen blir konstig och tung och visst dör 40-åringar ibland?! Jag tror att det är mer ovanligt med att aldrig kunna uppskatta en vacker solnedgång utan att alltid slås av tanken att de kommer att fortsätta även när jag inte längre finns. Livet kommer bara att rulla på fast jag inte längre finns. Oerhörd tanke.
När man sedan blev förälder så tillkom ännu ett djup, ännu en avgrund. Nu handlar det inte bara om min egen död. Nu kan mina barn dö. Och, något som känns vidrigt jobbigt, om jag dör, vad händer då med dem?! Stora telningen överlever. Tror hon skulle fundera på hur mycket arv det blir innan hon ens fällde en tår. Men lilla telningen,,, han skulle gå under. Det är mammas lillkille och jag är den viktigaste personen i hans liv. Hur han skulle kunna gå vidare någorlunda hel förstår jag inte. Nu rinner tårarna. Så, slutsats, jag får inte dö. Inte förrän han också klarar sig själv. Och jag vill inte dö, för jag vill se dem växa upp, uppleva deras liv och examen och giftermål och barn och jag vill leva länge med dem, för dem.
För någon vecka sedan tog min vän i livet, min själsfrände, mitt andra jag - Härskarinnan av Glasberget, upp det oerhörda som jag bara snuddat vid några gånger. Snuddningar som lämnat mig häftigt snyftande på Hötorget eller en buss eller var jag befunnit mig när tanken snuddat mig. Vad gör jag om hon dör?
Då är jag inget längre. Bara en svart fjäder, ensam i vinden, för alltid vilse.
